Béla Bartók: First Term at the Piano, Sz. 53, Apfel Café Music ACM106

Overview – English

Béla Bartók’s First Term at the Piano is a collection of short pieces designed to be a pedagogical tool for beginning pianists. Rather than a standalone album of his own, the pieces were originally composed for a piano method book he co-edited with Sándor Reschofsky in 1913. The collection, often published separately, contains 18 pieces that gradually increase in technical and musical difficulty.

The work is a testament to Bartók’s dual role as a master composer and an influential music educator. He sought to create a “living soul” in beginner piano literature, moving away from what was considered “wooden-puppet” music of the time. The pieces are praised for their musicality, melodic appeal, and ability to introduce students to modern sounds and concepts without being overwhelming.

A key feature of First Term at the Piano is its blend of original compositions and arrangements of folk songs, particularly Hungarian ones. This reflects Bartók’s deep interest in ethnomusicology and his belief in using authentic folk melodies to educate and inspire. The pieces are designed to build fundamental skills, with a focus on developing a good sense of rhythm, articulation, and musicality. They are structured to introduce a variety of technical challenges and musical ideas in a progressive manner, helping students to develop a strong foundation for playing later, more complex works by Bartók and other composers. The collection serves as an excellent introduction to Bartók’s distinctive musical language, making it a valuable resource for piano students and teachers alike.

Magyar – Áttekintés

Bartók Béla Első zongoratanulmányok című műve kezdő zongoristák számára készült pedagógiai segédeszközként szolgáló rövid darabok gyűjteménye. A darabok nem önálló albumot alkotnak, hanem eredetileg egy zongoratanulási módszertanhoz készültek, amelyet Bartók 1913-ban Reschofsky Sándorral közösen szerkesztett. A gyűjtemény, amelyet gyakran külön is kiadnak, 18 darabot tartalmaz, amelyek technikai és zenei nehézségi fokozata fokozatosan növekszik.

A mű Bartók kettős szerepét, mint zeneszerző és befolyásos zenepedagógus, bizonyítja. Arra törekedett, hogy „élő lelket” teremtsen a kezdő zongoristák számára írt irodalomban, eltávolodva a korabeli „fából faragott báb” zenéjétől. A darabokat zeneiségük, dallamosságuk és az a képességük miatt dicsérik, hogy a tanulókat modern hangzásokkal és koncepciókkal ismertetik meg anélkül, hogy túlterhelnék őket.

A First Term at the Piano egyik legfontosabb jellemzője az eredeti kompozíciók és népdalok, különösen magyar népdalok átiratainak keveréke. Ez tükrözi Bartók mély érdeklődését az etnomuzikológia iránt és hitét az autentikus népdalok oktatási és inspiráló erejében. A darabok alapvető készségek elsajátítására szolgálnak, különös tekintettel a jó ritmusérzék, az artikuláció és a zeneiség fejlesztésére. Felépítésük úgy van kialakítva, hogy fokozatosan vezessenek be különböző technikai kihívásokat és zenei ötleteket, segítve a tanulókat abban, hogy szilárd alapot szerezzenek Bartók és más zeneszerzők későbbi, összetettebb műveinek eljátszásához. A gyűjtemény kiváló bevezetés Bartók jellegzetes zenei nyelvébe, így értékes forrás mind a zongoratanulók, mind a tanárok számára.

Information – Français

En 1913, le compositeur hongrois Béla Bartók compose Première année au piano (For Children), un recueil de pièces pour débutants basé sur des airs folkloriques hongrois et slovaques. Bartók, qui était également pianiste et ethnomusicologue, a créé ces pièces dans l’intention de fournir un matériel pédagogique qui soit à la fois intéressant sur le plan musical et techniquement abordable pour les jeunes étudiants.

Le recueil est divisé en deux volumes, chacun contenant 42 pièces. Les mélodies sont courtes, simples et capturent l’essence du folklore d’Europe centrale. Elles sont conçues pour explorer une variété de techniques et de concepts musicaux de base, comme l’indépendance des mains, l’articulation, le phrasé et la dynamique. Bartók a également veillé à ce que les pièces progressent de manière logique en termes de difficulté, permettant aux étudiants de développer leurs compétences de façon graduelle et soutenue.

Première année au piano est une œuvre qui témoigne de l’approche novatrice de Bartók en matière d’éducation musicale. Plutôt que de s’appuyer sur les exercices traditionnels, il a créé un recueil qui lie la musique au patrimoine culturel et qui encourage la musicalité et la créativité dès le plus jeune âge. Ces pièces sont aujourd’hui un pilier du répertoire pédagogique pour piano et sont appréciées par les enseignants et les élèves du monde entier.

Überblick – Deutsch

Das Klavierstück Erster Unterricht am Klavier (auch bekannt als Zongora ABC) von Béla Bartók ist eine Sammlung von 18 kurzen Stücken für Anfänger, die er 1913 veröffentlichte. Als Teil einer größeren Klavierschule, die er mitherausgab, schuf Bartók diese Stücke, um jungen Schülern ein pädagogisch wertvolles, aber zugleich musikalisch ansprechendes Repertoire zu bieten.

Bartóks Ansatz war damals bahnbrechend. Anstatt sich auf trockene, traditionelle Übungen zu stützen, verwendete er authentische ungarische und slowakische Volksmelodien als Grundlage seiner Kompositionen. Er wollte, dass die Schüler schon früh die einfache, aber reiche Schönheit der Volksmusik kennenlernen, deren Sammlung und Transkription er viele Jahre gewidmet hatte. Die Stücke zeichnen sich durch klare Melodien, transparente Harmonien und einen Fokus auf grundlegende Techniken wie die Unabhängigkeit der Hände, Artikulation und Phrasierung aus.

Die Sammlung steigert sich allmählich im Schwierigkeitsgrad, was den Schülern eine logische Entwicklung ihrer Fähigkeiten ermöglicht. Sie dient nicht nur als hervorragende Einführung in die Klaviertechnik, sondern auch in Bartóks einzigartige musikalische Sprache, die tief in der Volksmusik verwurzelt war. Die Stücke aus Erster Unterricht am Klavier sind bis heute ein fester Bestandteil des musikpädagogischen Repertoires und werden von Lehrern und Schülern weltweit für ihre künstlerische Qualität und ihre Wirksamkeit geschätzt.

Liste des titres / Tracklist / Titelliste:

1 Step One
2 Walking
3 Little Invention
4 Conversation I
5 Conversation II
6 Conversation III
7 In Steps Together
8 Long and Short
9 Brief Conversation
10 Folk Melody
11 Imitation
12 Country Song
13 Follow Me
14 Simple Sentences
15 Bedtime (Folksong)
16 Menuetto
17 I Danced with a Pig
18 Are You Near?
19 Smooth Syncopations
20 I Vow to Tree
21 Farmer in the Dell
22 Vigorous Dance
23 Waltz

Cover Art: “Little Walter’s Toys / Walterchens Spielsachen” (1912) by August Macke


Enjoy the silence…

from Apfel Café Music, ACM106

released 15 Augst, 2025

© 2025 Apfel Café Music
℗ 2025 Apfel Café Music

Översättning | “Nya dikter” Smärtans huvudstad av Paul Éluard (1926)

Att inte dela

På galenskapens kväll, naken och klar,
Har rymden mellan tingen formen av mina tal
Formen av en okänds tal,
Av en vagabond som knyter loss bältet från sin hals
Och som tar lassoets ekon.

Mellan träd och portar,
Mellan murar och käkar,
Mellan denna stora fågel som darrar
Vid kullen som överväldigar,
Har rymden formen av min utsikt.

Mina ögon är värdelösa,
Dammets välde är över,
Vägens sluss har lagt min stela rock,
Hon springer iväg mer, jag rör mig inte mer,
Alla broar är huggna, himlen kommer inte längre att passera där
Jag kan inte se där längre.
Världen lösgjord från mitt universum.
Och alla stridernas toppar,
När blodets säsong bleknar i mitt huvud,
Utmärker jag dagarna av denna människans klarhet.
Det är min.
Jag urskiljer frihetens svindel,
Den berusades död,
Drömmens sömn,

Ô reflektioner över mig själv! ô mina blodiga reflektioner!

Frånvaro jag

Den platta vällusten och det stackars mysteriet
Som inte syns.

Jag känner dig, trädens och städernas färg,
Mellan oss är formens genomskinlighet
Mellan de ljusa blickarna.
Hon rullar på stenar
Liksom vattnet vaggar.
På en sida av mitt hjärta av dystra jungfrur,
På andra sidan är den milda handen på sluttningen
Det lilla vattnets kurva orsakar detta fall,
Denna blandning av speglar.
Ljus av precision, jag blinkar inte,
Jag rör mig inte,
Jag talar
Och när jag sover
Är min hals en ring med spindelvävs tecknet.

Frånvaro II

Jag går ut till skuggornas grenar,
Jag är längst ner i skuggorna,
Endast.

Medlidandet är högre och lite gott stannar där,
Dygden gör sin barm till sitt sköte
Och nåden fångades i hans ögonlocks nät.
Hon är vackrare än läktarens gestalter,
Hon är tyngre,
Hon är i botten med stenar och skuggor.
Jag mötte henne.

Det är här som klarheten utkämpar sin sista strid.
Jag sover så att jag inte behöver se drömmar längre.
Vilka blir då min triumfs vapen?
I mina stora ögon öppnar sig solen lederna,
Ô mina ögons trädgård!
Alla frukter är här för att representera frukterna.
Av frukter i natten.
Ett fönster av lövverk
Öppnar sig plötsligt i mitt ansikte.
Där jag lägger mina läppar, naturen utan sträng?
En kvinna är vackrare än världen där jag bor
Och jag sluter mina ögon.
Jag går ut i skuggornas armar. Jag är i skuggornas armar. Och skuggor väntar på mig.

Omständigheternas slut

En bukett brinner helt upp, vågornas tupp
Och all ruinens fjäderdräkt
Stråla i natten och i himlens hav.
Mer än horisonten, mer än sanningen,
Vraken, för första gången, gör gästerna som inte stöder. Allt är utspritt, ingenting kan inte längre föreställas.

Badande från ljus till skugga

Dagens eftermiddag. Lätt rör du dig och lätt rör sand och hav sig.
Vi beundrar sakernas ordning, stenarnas ordning, klarhetens ordning, timmarnas ordning. Men denna skugga som försvann och detta sorgliga element som försvann.
Kvällen, det ädla är borta från himlen. Här kupar allt sig samman i en eld som slocknar.
Kvällen. Havet har inte längre någon glimt och, liksom i forntiden, kunde du sova i havet.

Världens premiär – À Pablo Picasso

Fascinerad av den enkla, döende galningen,
Ljuset på dig gömmer sig, ser himlen:
Det slöt ögonen för att träffa din dröm,
Det slöt dina kläder för att bryta dina kedjor.

_ Innan hjulen alla bundna
_ Ett roligt skratt högt.
_ I gräsets förrädiska nät
_ Förlorar rötterna sin reflektion.

_ Kan du inte hinna ikapp vågorna?
_ Av vilka båtar är mandlar.
_ I din heta och lockande handflata
_ Eller i ditt huvuds lockar?

_ Kan du inte hinna ikapp stjärnor?
_ Kvartdelad ser du ut som dem,
_ I deras eldbo förblir du
_ Och din strålglans mångfaldigas.

_ Ur den tysta gryningen vill endast ett rop utbryta,
_ En virvlande sol strömmar under barken
_ Den kommer att lägga sig på dina slutna ögonlock
_ Ô mildt, när du sover, blandar natten sig med dagen.

(Ingen titel)

På det röda hotet från ett svärd, som lossar hennes hår som leder kyssar, som vakar till den plats där kyssen vilar, skrattar Elle. Tristess, på hennes axel, somnade. Tristess blir inte uttråkad av henne som skrattar, den vårdslösa, och av ett vansinnigt skratt, av ett skratt från dagens slut som sprids under alla broar av röda solar, av blå månar, vissna blommor i en desillusionerad bukett. Det är som en stor vagn med vete och dess händer som gror och vi drar i språket. Vägarna hon släpar efter sig är hennes husdjur, och hennes majestätiska steg sluter deras ögon.

Dold

Trädgårdsskötsel är passionen, trädgårdsmästarens vackra odjur. På grenarna, dess huvud täckt med fågelns tunna tassar. Till en son som ser i träden.

Klubbens trollkarl

Hon spelar som om null inte spelar och jag bara ser det. Där är hennes ögon som för henne tillbaka i mina drömmar. Nästan orörliga, till upplevelsen.
Och denna andra, som hon tar i sina örons vingar, behöll formen av deras glorier. I hennes handtag kämpar en svala med platt hår utan hopp. Hon är blind.

Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Léon-Paul Fargue, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.

Vertaling | “Nieuwe gedichten” Hoofdstad van de pijn door Paul Éluard (1926)

Niet Verdelen

Op de avond van de waanzin, naakt en helder,
Heeft de ruimte tussen de dingen de vorm van mijn spreken
De vorm van het spreken van een onbekende,
Van een zwerver die de gordel van zijn keel losmaakt
En die de echo’s van een lasso opvangt.

Tussen bomen en poorten,
Tussen muren en kaken,
Tussen deze grote vogel die trilt
Bij de heuvel die overweldigt,
Heeft de ruimte de vorm van mijn blik.

Mijn ogen zijn nutteloos,
De heerschappij van het stof is voorbij,
Het slot van de weg heeft mijn stijve jas gelegd,
Zij rent meer weg, ik beweeg niet meer,
Alle bruggen zijn doorgesneden, de lucht zal daar niet langer voorbijgaan
Ik kan daar niet meer zien.
De wereld losgemaakt van mijn universum.
En alle hoogtepunten van gevechten,
Wanneer het seizoen van bloed in mijn hoofd vervaagt,
onderscheid ik de dagen van deze helderheid van de mens.
Dat is de mijn. Ik onderscheid de duizeligheid van de vrijheid,
De dood van de dronkaard,
De slaap van de droom,

Ô bespiegelingen over mezelf! ô mijn bloedige bespiegelingen!

Afwezigheden I

De vlakke wellust en het arme mysterie
Dat niet gezien wordt.

Ik ken je, kleur van bomen en steden,
Tussen ons is de transparantie van vorm
Tussen de heldere blikken.
Ze rolt over stenen
Als het water waggelt.
Van een kant van mijn hart van sombere maagden,
Van de andere kant is de zachte hand op de heuvelhelling
De kromming van weinig water veroorzaakt deze val,
Deze mengeling van spiegels.
Licht van precisie, ik knipper niet,
Ik beweeg niet,
Ik spreek
En als ik slaap
Is mijn keel een ring met het teken van spinrag.

Afwezigheden II

Ik ga naar de takken van schaduwen,
Ik ben op de bodem van schaduwen,
Alleen.

Het medelijden is hoger en weinig goeds blijft daar,
De deugd doet haar boezem pijn
En de gratie werd gevangen in de netten van zijn oogleden.
Ze is mooier dan de figuren van de tribunes,
Ze is zwaarder,
Ze is op de bodem met stenen en schaduwen.
Ik heb haar ontmoet.

Dit is waar de helderheid zijn laatste strijd voert.
Ik slaap zodat ik geen dromen meer hoef te zien.
Wat zullen dan de wapens van mijn triomf zijn?
In mijn grote ogen opent de zon de gewrichten,
Ô tuin van mijn ogen!
Al het fruit is hier om het fruit te vertegenwoordigen.
Van fruit in de nacht.
Een venster van gebladerte
Opent zich plotseling voor mijn gezicht.
Waar ik mijn lippen plaats, natuur zonder draad? Een vrouw is mooier dan de wereld waarin ik leef.
En ik sluit mijn ogen.
Ik ga de armen van de schaduwen in.
Ik ben in de armen van de schaduwen.
En de schaduwen wachten op mij.

Einde der Omstandigheden

Een boeket brandt volledig ongedaan de haan van golven
En alle veren van de ruïne
Straal in de nacht en in de zee van de lucht.
Meer dan horizon, meer dan ceintuur,
De wrakken, voor het eerst, maken de gasten die niet steunen. Alles is verspreid, niets kan zich meer voorstellen.

Badder van Licht naar Schaduw

Middag van de dag. Lichtjes beweeg je en, lichtjes, bewegen zand en zee.
We bewonderen de orde der dingen, de orde van stenen, de orde van helderheid, de orde van uren. Maar deze schaduw die verdween en dit treurige element dat verdween.
De avond, het edele is verdwenen uit de lucht. Hier kruipt alles samen in een vuur dat uitgaat.
De avond. De zee heeft geen glans meer en, net als in de oudheid, zou je in de zee kunnen slapen.

Première du monde – À Pablo Picasso

Gefascineerd door de eenvoudige, stervende gek,
Verbergt het licht zich voor jou, ziet de hemel:
Het sloot je ogen om je droom te raken,
Het sloot je kleren om je ketenen te breken.

_ Voor de wielen vastgebonden
_ Een vrolijke lach, luidkeels.
_ In de verraderlijke netten van gras
_ Verliezen de wortels hun weerspiegeling.

_ Kun je de golven niet opvangen?
_ Waarvan boten amandelen zijn.
_ In je hete en verleidelijke handpalm
_ Of in de krullen van je hoofd?

_ Kun je de sterren niet opvangen?
_ In vieren gedeeld lijk je op hen,
_ In hun vuurnest blijf je
_ En je straling vermenigvuldigt zich.

_ Van de stille dageraad wil een enkele kreet losbarsten,
_ Een wervelende zon stroomt onder de schors
_ Hij zal zich vestigen op je gesloten oogleden
_ Ô zacht, wanneer je slaapt, vermengt de nacht zich met de dag.

(Geen titel)

Op de rode dreiging van een zwaard, terwijl ze haar haar losmaakt dat kussen leidt, dat waakt over de plek waar de kus rust, lacht Elle. Verveling, op haar schouder, viel in slaap. De verveling verveelt zich niet met haar die lacht, de roekeloze, en met een waanzinnige lach, met een lach aan het einde van de dag die zich verspreidt onder alle bruggen van rode zonnen, blauwe manen, verwelkte bloemen van een ontgoocheld boeket. Het is als een grote koets met tarwe en zijn handen die samenkomen en we trekken de taal. De wegen die ze achter zich aan sleept zijn haar huisdieren, en haar majestueuze stappen sluiten hun ogen.

Verborgen

Tuinieren is de passie, prachtig beest van de tuinier. Op de takken, zijn kop bedekt met dunne vogelpoten. Voor een zoon die in de bomen kijkt.

De Tovenaar van Club

Ze speelt alsof niets speelt en ik het alleen maar kan zien. Haar ogen brengen haar terug in mijn dromen. Bijna bewegingloos, naar de ervaring.
En die andere, die ze bij de vleugels van haar oren pakt, behoudt de vorm van hun halo’s. In haar handen worstelt een zwaluw met plat haar zonder hoop. Ze is blind.

Lijst met vertalingen van gedichten
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Léon-Paul Fargue, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.