Erik Satie: Je te veux, Apfel Café Music ACM107

Information – Français

La célèbre valse lente « Je te veux » d’Erik Satie, composée en 1902 sur des paroles d’Henry Pacory, est un morceau emblématique du style de la Belle Époque. Créée à la Scala de Paris en 1903 par la chanteuse Paulette Darty, dont Satie était l’accompagnateur, cette valse est une déclaration d’amour passionnée et sentimentale.

Musicalement, la pièce est une valse de salon élégante et mélodieuse, qui se distingue par son charme et sa simplicité apparente. Elle est construite sur une mélodie entraînante et facile à mémoriser, typique des chansons populaires de l’époque. Satie a d’ailleurs réalisé plusieurs arrangements de l’œuvre, notamment pour voix et piano, mais aussi des versions pour piano solo, ensemble de cuivres et orchestre.

Bien que Satie soit souvent associé à des œuvres plus excentriques et minimalistes comme ses Gymnopédies ou ses Gnossiennes, « Je te veux » révèle une facette plus romantique et accessible de son art. La pièce a connu un succès durable et a été reprise par de nombreux artistes au fil des ans, devenant un standard du répertoire classique léger. Sa popularité perdure encore aujourd’hui, et elle est souvent utilisée dans divers contextes, y compris au cinéma et dans les jeux vidéo.

Overview – English

“Je te veux” (French for “I Want You”) is a well-known waltz by the French composer Erik Satie. Composed in 1902, the piece was originally written as a “valse chantée” (a sung waltz) for voice and piano, with lyrics by Henry Pacory. It was first performed in 1903 by the popular French cabaret singer Paulette Darty, for whom Satie had served as an accompanist.

The piece is a quintessential example of Belle Époque cabaret music. Its musical style is characterized by a charming, sentimental, and flowing melody set to the rhythmic “oom-pah-pah” accompaniment of a traditional waltz. The original lyrics are a passionate and somewhat erotic declaration of love, which contrasts with the gentle and nostalgic feel of the music, creating a unique and captivating charm.

While many know Satie for his more minimalist and eccentric compositions like the Gymnopédies and Gnossiennes, “Je te veux” showcases a more romantic and accessible side of his work. It became one of his most commercially successful pieces during his lifetime. The piece’s popularity led Satie to create several arrangements, including a famous version for solo piano that expands on the original’s melody with an added middle section. Today, “Je te veux” remains a beloved and frequently performed work, a testament to its timeless appeal and Satie’s ability to create both avant-garde and popular music.

Überblick – Deutsch

„Je te veux“ (Deutsch: „Ich will dich“) ist ein bekannter Walzer des französischen Komponisten Erik Satie. Das 1902 entstandene Stück wurde ursprünglich als „Valse chantée“ (ein gesungener Walzer) für Gesang und Klavier mit einem Text von Henry Pacory geschrieben. Es wurde 1903 von der populären französischen Kabarettsängerin Paulette Darty uraufgeführt, für die Satie als Begleiter tätig war.

Das Stück ist ein Paradebeispiel für die Kabarettmusik der Belle Époque. Sein musikalischer Stil zeichnet sich durch eine charmante, sentimentale und fließende Melodie aus, die auf der rhythmischen „Oom-Pah-Pah“-Begleitung eines traditionellen Walzers aufbaut. Der ursprüngliche Text ist eine leidenschaftliche und etwas erotische Liebeserklärung, die im Kontrast zur sanften und nostalgischen Stimmung der Musik steht, wodurch ein einzigartiger und fesselnder Charme entsteht.

Während viele Satie für seine minimalistischeren und exzentrischeren Kompositionen wie die Gymnopédies und Gnossiennes kennen, zeigt „Je te veux“ eine romantischere und zugänglichere Seite seines Schaffens. Es wurde zu einem seiner kommerziell erfolgreichsten Stücke zu Lebzeiten. Die Popularität des Stücks veranlasste Satie, mehrere Arrangements zu erstellen, darunter eine berühmte Version für Soloklavier, die die Melodie des Originals mit einem zusätzlichen Mittelteil erweitert. Heute ist „Je te veux“ ein beliebtes und häufig aufgeführtes Werk, das von seiner zeitlosen Anziehungskraft und Saties Fähigkeit zeugt, sowohl avantgardistische als auch populäre Musik zu schaffen.

Cover Art: « Un bar aux Folies Bergère » (1882) de Édouard Manet


Enjoy the silence…

from Apfel Café Music, ACM107

released 15 Augst, 2025

© 2025 Apfel Café Music
℗ 2025 Apfel Café Music

Béla Bartók: First Term at the Piano, Sz. 53, Apfel Café Music ACM106

Overview – English

Béla Bartók’s First Term at the Piano is a collection of short pieces designed to be a pedagogical tool for beginning pianists. Rather than a standalone album of his own, the pieces were originally composed for a piano method book he co-edited with Sándor Reschofsky in 1913. The collection, often published separately, contains 18 pieces that gradually increase in technical and musical difficulty.

The work is a testament to Bartók’s dual role as a master composer and an influential music educator. He sought to create a “living soul” in beginner piano literature, moving away from what was considered “wooden-puppet” music of the time. The pieces are praised for their musicality, melodic appeal, and ability to introduce students to modern sounds and concepts without being overwhelming.

A key feature of First Term at the Piano is its blend of original compositions and arrangements of folk songs, particularly Hungarian ones. This reflects Bartók’s deep interest in ethnomusicology and his belief in using authentic folk melodies to educate and inspire. The pieces are designed to build fundamental skills, with a focus on developing a good sense of rhythm, articulation, and musicality. They are structured to introduce a variety of technical challenges and musical ideas in a progressive manner, helping students to develop a strong foundation for playing later, more complex works by Bartók and other composers. The collection serves as an excellent introduction to Bartók’s distinctive musical language, making it a valuable resource for piano students and teachers alike.

Magyar – Áttekintés

Bartók Béla Első zongoratanulmányok című műve kezdő zongoristák számára készült pedagógiai segédeszközként szolgáló rövid darabok gyűjteménye. A darabok nem önálló albumot alkotnak, hanem eredetileg egy zongoratanulási módszertanhoz készültek, amelyet Bartók 1913-ban Reschofsky Sándorral közösen szerkesztett. A gyűjtemény, amelyet gyakran külön is kiadnak, 18 darabot tartalmaz, amelyek technikai és zenei nehézségi fokozata fokozatosan növekszik.

A mű Bartók kettős szerepét, mint zeneszerző és befolyásos zenepedagógus, bizonyítja. Arra törekedett, hogy „élő lelket” teremtsen a kezdő zongoristák számára írt irodalomban, eltávolodva a korabeli „fából faragott báb” zenéjétől. A darabokat zeneiségük, dallamosságuk és az a képességük miatt dicsérik, hogy a tanulókat modern hangzásokkal és koncepciókkal ismertetik meg anélkül, hogy túlterhelnék őket.

A First Term at the Piano egyik legfontosabb jellemzője az eredeti kompozíciók és népdalok, különösen magyar népdalok átiratainak keveréke. Ez tükrözi Bartók mély érdeklődését az etnomuzikológia iránt és hitét az autentikus népdalok oktatási és inspiráló erejében. A darabok alapvető készségek elsajátítására szolgálnak, különös tekintettel a jó ritmusérzék, az artikuláció és a zeneiség fejlesztésére. Felépítésük úgy van kialakítva, hogy fokozatosan vezessenek be különböző technikai kihívásokat és zenei ötleteket, segítve a tanulókat abban, hogy szilárd alapot szerezzenek Bartók és más zeneszerzők későbbi, összetettebb műveinek eljátszásához. A gyűjtemény kiváló bevezetés Bartók jellegzetes zenei nyelvébe, így értékes forrás mind a zongoratanulók, mind a tanárok számára.

Information – Français

En 1913, le compositeur hongrois Béla Bartók compose Première année au piano (For Children), un recueil de pièces pour débutants basé sur des airs folkloriques hongrois et slovaques. Bartók, qui était également pianiste et ethnomusicologue, a créé ces pièces dans l’intention de fournir un matériel pédagogique qui soit à la fois intéressant sur le plan musical et techniquement abordable pour les jeunes étudiants.

Le recueil est divisé en deux volumes, chacun contenant 42 pièces. Les mélodies sont courtes, simples et capturent l’essence du folklore d’Europe centrale. Elles sont conçues pour explorer une variété de techniques et de concepts musicaux de base, comme l’indépendance des mains, l’articulation, le phrasé et la dynamique. Bartók a également veillé à ce que les pièces progressent de manière logique en termes de difficulté, permettant aux étudiants de développer leurs compétences de façon graduelle et soutenue.

Première année au piano est une œuvre qui témoigne de l’approche novatrice de Bartók en matière d’éducation musicale. Plutôt que de s’appuyer sur les exercices traditionnels, il a créé un recueil qui lie la musique au patrimoine culturel et qui encourage la musicalité et la créativité dès le plus jeune âge. Ces pièces sont aujourd’hui un pilier du répertoire pédagogique pour piano et sont appréciées par les enseignants et les élèves du monde entier.

Überblick – Deutsch

Das Klavierstück Erster Unterricht am Klavier (auch bekannt als Zongora ABC) von Béla Bartók ist eine Sammlung von 18 kurzen Stücken für Anfänger, die er 1913 veröffentlichte. Als Teil einer größeren Klavierschule, die er mitherausgab, schuf Bartók diese Stücke, um jungen Schülern ein pädagogisch wertvolles, aber zugleich musikalisch ansprechendes Repertoire zu bieten.

Bartóks Ansatz war damals bahnbrechend. Anstatt sich auf trockene, traditionelle Übungen zu stützen, verwendete er authentische ungarische und slowakische Volksmelodien als Grundlage seiner Kompositionen. Er wollte, dass die Schüler schon früh die einfache, aber reiche Schönheit der Volksmusik kennenlernen, deren Sammlung und Transkription er viele Jahre gewidmet hatte. Die Stücke zeichnen sich durch klare Melodien, transparente Harmonien und einen Fokus auf grundlegende Techniken wie die Unabhängigkeit der Hände, Artikulation und Phrasierung aus.

Die Sammlung steigert sich allmählich im Schwierigkeitsgrad, was den Schülern eine logische Entwicklung ihrer Fähigkeiten ermöglicht. Sie dient nicht nur als hervorragende Einführung in die Klaviertechnik, sondern auch in Bartóks einzigartige musikalische Sprache, die tief in der Volksmusik verwurzelt war. Die Stücke aus Erster Unterricht am Klavier sind bis heute ein fester Bestandteil des musikpädagogischen Repertoires und werden von Lehrern und Schülern weltweit für ihre künstlerische Qualität und ihre Wirksamkeit geschätzt.

Liste des titres / Tracklist / Titelliste:

1 Step One
2 Walking
3 Little Invention
4 Conversation I
5 Conversation II
6 Conversation III
7 In Steps Together
8 Long and Short
9 Brief Conversation
10 Folk Melody
11 Imitation
12 Country Song
13 Follow Me
14 Simple Sentences
15 Bedtime (Folksong)
16 Menuetto
17 I Danced with a Pig
18 Are You Near?
19 Smooth Syncopations
20 I Vow to Tree
21 Farmer in the Dell
22 Vigorous Dance
23 Waltz

Cover Art: “Little Walter’s Toys / Walterchens Spielsachen” (1912) by August Macke


Enjoy the silence…

from Apfel Café Music, ACM106

released 15 Augst, 2025

© 2025 Apfel Café Music
℗ 2025 Apfel Café Music

Översättning | “Nya dikter” Smärtans huvudstad av Paul Éluard (1926)

Att inte dela

På galenskapens kväll, naken och klar,
Har rymden mellan tingen formen av mina tal
Formen av en okänds tal,
Av en vagabond som knyter loss bältet från sin hals
Och som tar lassoets ekon.

Mellan träd och portar,
Mellan murar och käkar,
Mellan denna stora fågel som darrar
Vid kullen som överväldigar,
Har rymden formen av min utsikt.

Mina ögon är värdelösa,
Dammets välde är över,
Vägens sluss har lagt min stela rock,
Hon springer iväg mer, jag rör mig inte mer,
Alla broar är huggna, himlen kommer inte längre att passera där
Jag kan inte se där längre.
Världen lösgjord från mitt universum.
Och alla stridernas toppar,
När blodets säsong bleknar i mitt huvud,
Utmärker jag dagarna av denna människans klarhet.
Det är min.
Jag urskiljer frihetens svindel,
Den berusades död,
Drömmens sömn,

Ô reflektioner över mig själv! ô mina blodiga reflektioner!

Frånvaro jag

Den platta vällusten och det stackars mysteriet
Som inte syns.

Jag känner dig, trädens och städernas färg,
Mellan oss är formens genomskinlighet
Mellan de ljusa blickarna.
Hon rullar på stenar
Liksom vattnet vaggar.
På en sida av mitt hjärta av dystra jungfrur,
På andra sidan är den milda handen på sluttningen
Det lilla vattnets kurva orsakar detta fall,
Denna blandning av speglar.
Ljus av precision, jag blinkar inte,
Jag rör mig inte,
Jag talar
Och när jag sover
Är min hals en ring med spindelvävs tecknet.

Frånvaro II

Jag går ut till skuggornas grenar,
Jag är längst ner i skuggorna,
Endast.

Medlidandet är högre och lite gott stannar där,
Dygden gör sin barm till sitt sköte
Och nåden fångades i hans ögonlocks nät.
Hon är vackrare än läktarens gestalter,
Hon är tyngre,
Hon är i botten med stenar och skuggor.
Jag mötte henne.

Det är här som klarheten utkämpar sin sista strid.
Jag sover så att jag inte behöver se drömmar längre.
Vilka blir då min triumfs vapen?
I mina stora ögon öppnar sig solen lederna,
Ô mina ögons trädgård!
Alla frukter är här för att representera frukterna.
Av frukter i natten.
Ett fönster av lövverk
Öppnar sig plötsligt i mitt ansikte.
Där jag lägger mina läppar, naturen utan sträng?
En kvinna är vackrare än världen där jag bor
Och jag sluter mina ögon.
Jag går ut i skuggornas armar. Jag är i skuggornas armar. Och skuggor väntar på mig.

Omständigheternas slut

En bukett brinner helt upp, vågornas tupp
Och all ruinens fjäderdräkt
Stråla i natten och i himlens hav.
Mer än horisonten, mer än sanningen,
Vraken, för första gången, gör gästerna som inte stöder. Allt är utspritt, ingenting kan inte längre föreställas.

Badande från ljus till skugga

Dagens eftermiddag. Lätt rör du dig och lätt rör sand och hav sig.
Vi beundrar sakernas ordning, stenarnas ordning, klarhetens ordning, timmarnas ordning. Men denna skugga som försvann och detta sorgliga element som försvann.
Kvällen, det ädla är borta från himlen. Här kupar allt sig samman i en eld som slocknar.
Kvällen. Havet har inte längre någon glimt och, liksom i forntiden, kunde du sova i havet.

Världens premiär – À Pablo Picasso

Fascinerad av den enkla, döende galningen,
Ljuset på dig gömmer sig, ser himlen:
Det slöt ögonen för att träffa din dröm,
Det slöt dina kläder för att bryta dina kedjor.

_ Innan hjulen alla bundna
_ Ett roligt skratt högt.
_ I gräsets förrädiska nät
_ Förlorar rötterna sin reflektion.

_ Kan du inte hinna ikapp vågorna?
_ Av vilka båtar är mandlar.
_ I din heta och lockande handflata
_ Eller i ditt huvuds lockar?

_ Kan du inte hinna ikapp stjärnor?
_ Kvartdelad ser du ut som dem,
_ I deras eldbo förblir du
_ Och din strålglans mångfaldigas.

_ Ur den tysta gryningen vill endast ett rop utbryta,
_ En virvlande sol strömmar under barken
_ Den kommer att lägga sig på dina slutna ögonlock
_ Ô mildt, när du sover, blandar natten sig med dagen.

(Ingen titel)

På det röda hotet från ett svärd, som lossar hennes hår som leder kyssar, som vakar till den plats där kyssen vilar, skrattar Elle. Tristess, på hennes axel, somnade. Tristess blir inte uttråkad av henne som skrattar, den vårdslösa, och av ett vansinnigt skratt, av ett skratt från dagens slut som sprids under alla broar av röda solar, av blå månar, vissna blommor i en desillusionerad bukett. Det är som en stor vagn med vete och dess händer som gror och vi drar i språket. Vägarna hon släpar efter sig är hennes husdjur, och hennes majestätiska steg sluter deras ögon.

Dold

Trädgårdsskötsel är passionen, trädgårdsmästarens vackra odjur. På grenarna, dess huvud täckt med fågelns tunna tassar. Till en son som ser i träden.

Klubbens trollkarl

Hon spelar som om null inte spelar och jag bara ser det. Där är hennes ögon som för henne tillbaka i mina drömmar. Nästan orörliga, till upplevelsen.
Och denna andra, som hon tar i sina örons vingar, behöll formen av deras glorier. I hennes handtag kämpar en svala med platt hår utan hopp. Hon är blind.

Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Léon-Paul Fargue, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.