Att inte dela
På galenskapens kväll, naken och klar,
Har rymden mellan tingen formen av mina tal
Formen av en okänds tal,
Av en vagabond som knyter loss bältet från sin hals
Och som tar lassoets ekon.
Mellan träd och portar,
Mellan murar och käkar,
Mellan denna stora fågel som darrar
Vid kullen som överväldigar,
Har rymden formen av min utsikt.
Mina ögon är värdelösa,
Dammets välde är över,
Vägens sluss har lagt min stela rock,
Hon springer iväg mer, jag rör mig inte mer,
Alla broar är huggna, himlen kommer inte längre att passera där
Jag kan inte se där längre.
Världen lösgjord från mitt universum.
Och alla stridernas toppar,
När blodets säsong bleknar i mitt huvud,
Utmärker jag dagarna av denna människans klarhet.
Det är min.
Jag urskiljer frihetens svindel,
Den berusades död,
Drömmens sömn,
Ô reflektioner över mig själv! ô mina blodiga reflektioner!
Frånvaro jag
Den platta vällusten och det stackars mysteriet
Som inte syns.
Jag känner dig, trädens och städernas färg,
Mellan oss är formens genomskinlighet
Mellan de ljusa blickarna.
Hon rullar på stenar
Liksom vattnet vaggar.
På en sida av mitt hjärta av dystra jungfrur,
På andra sidan är den milda handen på sluttningen
Det lilla vattnets kurva orsakar detta fall,
Denna blandning av speglar.
Ljus av precision, jag blinkar inte,
Jag rör mig inte,
Jag talar
Och när jag sover
Är min hals en ring med spindelvävs tecknet.