Max Ernst
På ett hörn den smidiga incesten
Vänd om på oskulden av en liten mantel
På ett hörn levererade himlen
Till stormens taggar låt de vita kulorna
På ett hörn mer tydligt med alla ögon
Det väntar fiskarna av ångest.
På ett hörn bilen av grönska på sommaren
Glorious, fortfarande och för alltid
I glöd av ungdom
Av lampor är lite mycket sent.
De första verkar deras bröst dödade av röda insekter.
Svit
För dagens ljus av lycka i luften
För att leva lätt av smaker av färger
För att njuta av kärlek för skratt
För att öppna ögonen i sista minuten
Den har alla typer av behag.
Mania (modeflugor)
Efter år av visdom
Under när världen var lika genomskinlig som en nål
Är kurragömma något annat?
Efter att ha tävlat om att ge nådegåvor och slösat bort skatten
Mer av en röd läpp med en röd spets
Och mer av ett vitt ben med en vit fot
Var vi tror oss själva så?
Mer nära oss
Springa och springa och ge ut
Och alla hittar alla samlar
Utgivning och rikedom
Springa så fort att tråden går sönder
Till ljudet som gör en stor fågel
En flagga som alltid överträffas.
Öppen dörr
Livet är väldigt härligt
Kom till mig, så går jag till dig det är en lek,
Änglarna i buketter där blommorna byter färg.
Suite
Slapend, de maan in een oog, de zon in het andere,
Een liefde in de mond, een mooie vogel in het haar,
Versierd als de wegen, de bossen en wortels en de zee,
Mooi en versierd als iedereen
Door het landschap lopen,
Entre les takken van rook et alle vruchten van de wind,
Benen van steen bij bassen van zand,
Taillegreep, aan alle spieren van de rivier,
En de laatste zorg op het getransformeerde gezicht.
Het woord
Ik heb de eenvoudige schoonheid en het is gelukkig.
Ik glijd op de top van de winden
Ik glijd op de top van de zeeën
Ik ken niet meer de dirigent
Ik beweeg niet meer zijde op ijs
Ik heb ziekte van bloemen en kiezels
Ik hou van de meer Chinezen aan de hemel
Ik hou van de naakte met vogelvleugels
En de schaduw die naar beneden gaat naar de grote ramen
Spaar elke nacht het zwarte hart van mijn ogen
Skuggan med suckarna
Ytlig sömn, liten helix
Litet, ljummet, hjärta mot luften
Kärleken till trollkarlen,
Tung himmel av händer, åderblixtar,
Springer på gatan utan färger,
Fångad i sitt spår av kullerstenar
Den släpper ut den sista fågeln
Av sin aura av gårdagen…
I varje axel, en enda orm
Du kan lika gärna drömma om att öppna portarna till havet
Inget
Det som sägs: Jag gick genom gatan för solen fanns inte mer. Det gör väldigt varmt, samma sak i skuggan. Där är gatan, fyra etapper och mitt fönster mot solen. En kasett på huvudet, en kasett i handen. Kan ni sluta skrika så där? Det här är vansinne!
*
Des osynliga persienner förbereder de sovandes linjer. Natten, månen och deras hjärta följer.
*
Till ett eget rop : ”Fotavtrycket, fotavtrycket, jag ser inte mer fotavtryck. Till slut kan jag inte lita på dig mer.”
Dikter
Hjärtat under trädet du hade inte det för att plocka upp det,
Le och skratta, skratta och mildhet av yttre känsla.
Vinn, vinnare och ljus, ren som en ängel,
Högt mot himlen, med träden.
Långt borta, gnäller en vacker man som vill slåss
Och som inte kan, liggande vid foten av kullen.
Och att himlen är antingen eländig eller genomskinlig
Den kan inte se den utan att älska den.
Dagarna som fingrarna som viker sin falang.
Blommorna är torkade, fröna är förlorade,
Värmeböljan väntar på de stora vita frostarna.
För de fattigas öga går bort. Smärta av porslin.
En musik, vita armar helt nakna.
Vindarna och fåglarna kommer tillsammans – himlen förändras.
Begränsning
Tänk på allt lidande som orsakas av felaktiga segel
Till de små entusiasterna av roterande floder
Där promenader för drunkning
Vi kommer att vara utan nöje
I vattenströmmen
Vi kommer att ha en båt
Fåret
Stäng ögonen ansikte svart
Stäng trädgårdarna på gatan
Intelligensen och djärvheten
Tristessen och lugnet
Dessa kvällssorg i alla ögonblick
Flaskan och den glasade dörren
Bekväm och förnuftig
Ljuset och trädet till frukter
Trädet till blommor trädet till frukter
Läckage.
Det unika
Hon hade i lugnet av sin kropp
En liten snöflinga som rann i ögat
Hon hade på axlarna
En fläck av tystnad en fläck av ros
Täck till dess aureole
Deras Hans och bågar flexibla och sångare
Blossar upp i ljuset
Hon sjöng minuterna utan sömn.
Livet
Le mot besökarna
Som går ut till deras gömställe
När hon går ut sover hon.
Varje dag mer tidig
Varje säsong mer naken
Mer uppfriskande
För att följa hennes klockor
Hon svänger.
Null
Han ställer en fågel på bordet och stänger klaffarna. Han borstar sitt hår, hästarna i hans händer är mjukare än en fågel.
*
Hon sa framtiden. Och jag är laddad av vissheten.
*
Hjärtat sårat, själen smärtsam, händerna brutna, det vita håret, fångarna, vattnet allt är på mig som ett blottat sår.
Interiör
Under några sekunder
Målaren och hans modell
Kommer att fly
Mer dygder
Eller mindre olyckor
Jag ser en staue
En sorts mandel
En försvunnen medalj
För den mest storslagna borrningen.
Beside
Natten längre och roten vitare.
Lampor Jag är mer nära dig än ljuset.
En fjäril fågeln normalt
Trasigt hjul av min trötthet
Av det goda humörets plats
Skarp skylt och skylt
Till klockfläkten.
Sidan
Solen skakar
Tomrumssignal och signal till klockfläkten
Till smekningarna enhet av en hand på himlen
Till fåglarna som öppnar persiennernas bok
Och den ena vingen efter den andra mellan den här timmen och den andra
Ritning av horisonten gör böjning av skuggorna
Som begränsar världen när jag har ögonen nere.
Den entusiastiske
Om sorg över dess felberäkningar
Att den registrerar sina nummer i omvänd ordning
Och sover.
En kvinna vackrare
Och aldrig hittad,
Hittar knappast de rosa idéerna från femton år,
Skrattade utan kunskapen
Till ungdomar av tid.
Till mötet
Av det som bara passerade förbi
Den andra dagen,
Av kvinnan som uttråkad,
Hans till marken,
Under molnet,
Lampan tändes upp till brott av stormen
Till goda dagar i augusti utan misslyckanden,
Caress-ante omfamnade luften, glädjen av sin följeslagare.
Ögonen stängdes
Och som löven kvällen
Förlorad i horisonten.
Utan musik
Muets är mentorerna, tala.
Jag är verkligen i vrede över att bara tala
Och mitt prat
Väcka misstagen
Mitt lilla hjärta.
Läsning
Jorden oklanderligt odlad,
Honung av gryning, sol i blommor
Löparen håller fortfarande fast vid en tråd till den sovande
(Node av intelligenser)
Och flygbladet på hans axel :
” Det har aldrig varit mer nytt,
Det har aldrig varit så tungt. ”
Slit och släng, il kommer att bli mer lätt,
Hjälpsam.
Klar sommarsol med :
Dess hetta, dess sötma, dess lugn
Och, snabbt,
Blommornas bärare i luften rör vid jorden.
Det stora obeboeliga huset
Mitt på en märklig ö
Som dess medlemmar korsar
Det lever i en bländad värld.
Den charm som visar den nyfikna
Vänta där som grödorna
Höjden på bankerna.
I väntan på att se mer långt
Ögonen mer stora öppna vid vinden av hennes händer
Hon föreställer sig att horisonten egen pour hon knäppte upp sitt bälte.
Den bortgångne i samtalet
Vem har ditt ansikte?
Det goda och det onda
Den skönhet man kan föreställa sig
Gymnastik till oändligheten
Att gå bortom i rörelse
Färgerna och kyssarna
De storslagna rörelserna på natten.
Resonemang dessutom
Ljusen i luften,
Luften i en sväng halvt förbi, halvt strålande,
Gör gå till barnen,
Alla hälsningar, alla kyssar, alla tack.
Runt munnen
Hennes leende är alltid annorlunda,
Det är ett nöje, det är en önskan, det är en plåga,
Det är en galenskap, det är blomman, en kreolsk kvinna som går förbi.
Nakenheten, aldrig densamma
Jag är väldigt ful.
Vid tiden för behandling, av snö, gräs i behandling,
Snö i folkmassan,
Vid tiden i fasta timmar,
Statyernas smidiga satiner.
Templet har blivit en fontän
Och handen ersätter hjärtat
Jag hade behövt veta att dessa människor älskade mig.
Säker på nästa dag.
Vilka?
Under det är det lätt
Och under det är det förtjusning
Låt oss klä på oss och klä av oss.
Rubaner
Det materiella larmet där, utan ursäkt, framträder den framtida smärtan.
Det är skönt : nästan okänslig. Det är ett tecken de mer av värdighet.
Ingen överraskning, en dam eller ett graciöst barn av fint tyg och halm, idéer om storhet,
Deras ögon steg tidigare än solen.
*
Offren gör en gest som inte säger någonting bland spetsen av alla andra gester, fantasier, till fem eller sex, mot platsen för vila där det inte finns någon person.
Observerar att de avvisas i de nakna grenarna av en desperat artighet, av en krona som snidats till vindpustar.
Ta, livets sladdar. Kunde du ha tagit dig större friheter?
*
Av små instrument,
Och händerna som knådar en boll för att få den att lätta, för att mannens blod sprutar ut i hans ansikte.
Och vingarna som är fästa som jorden och havet.
Vännen
Fotograferingen : en grupp.
Om solen passerade,
Om du rör dig.
Sminkning. Till interiören, vit och lackad,
I tunneln.
” Vid tiden för gnistor
Det kom ut ljuset. ”
Eftervärlden, folkets mentalitet.
Den mycket vackra målningen.
Bevisen, spridda.
Hoppet om cantharides
Är ett mycket vackert hopp.
Frivilligt
Blind klumpig, okunnig och lätt,
Idag för öppning,
Följande månad för att rita
Gathörnet, gränderna så långt jag kan se.
Jag imiterar dem för att ligga ner
I en djup och stor natt av min ålder.
På minuten
Instrumentet
Som du ser det
Förhoppningsvis
Och
Förhoppningsvis
Adjö
Våga inte
Att ögonen
Som du ser det
Dagen och natten är mycket framgångsrika.
Jag tittar på det, jag ser det.
Perfekt
Ett mirakel av fin sand
Pierce till bladen blommorna
Spränger sig in i frukten
Och fyller skuggorna.
Allt är slutligen delat
Allt deformeras och går förlorat
Allt går sönder och försvinner
Försvinnandet utan konsekvenser.
Slutligen
Ljuset har ingen natur
Ventilatorn girig stjärna av värme
Det övergav färgerna
Det övergav hennes ansikte
Tyst och blind
Hon är överallt likadan och tom.
Ronde
Under en sol dyker upp från landskapet
En kvinna låter sig ryckas med
Friserar sin skugga med sina ben
Och av henne ensam hoppas på de mest mystiska saker
Jag finner det utan misstankar utan tvekan förälskad
På gatan av vägar samlas
Av ljuset i en punkt minskad
Och rörelserna omöjliga
Den stora dörren på framsidan
Vid planerna som diskuteras antas
Vid känslorna av att tänka
Resan förklädd och försoningens ankomst
Den stora dörren på framsidan
Utsikten över ädelstenar
Pjäsen från mer svag i mer stark.
Det är inte poesin som…
Med av ögon liknande
Att allt är likadant
Skola för nakna.
Lugnt och stilla
I ett obundet ansikte
Vi har tagit bidragstagarna
En hand träffade för snabbt hår
Munnen av vällustig underlägsenhet spelar och faller
Och vi lanserar hakan som snurrar som en topp.
Döva ögat
Gör mitt porträtt.
Det kommer att modifiera för att fylla alla tomrum.
Gör mitt porträtt utan buller, bara tystnaden
Till mindre att – om det – om inte – väntat –
Jag väntade inte på dig.
Det innebär, det innebär inte mer.
Jag önskar att jag såg ut som…
Ett olyckligt sammanträffande, bland andra stora händelser.
Utan trötta, huvuden bundna
I händerna på min aktivitet.
Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Francis Jammes, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.