Übersetzen | » Sterben, um nicht zu sterben « Capitale de la douleur von Paul Éluard (1926)

À André Breton

Die Gleichheit der Geschlechter

Deine Augen sind die Einnahmen eines willkürlichen Landes
Wo niemand jemals wusste, was ein Blick ist
Weder die Schönheit der Augen, die Schönheit der Steine,
Die Wassertropfen, die Perlen in den Schränken.

Von Steinen nackt und ohne Skelett, oh meine Statue,
hält die blinde Sonne dir einen Spiegel vor
Und wenn es scheint, als gehorche sie den Kräften des Abends
liegt es daran, dass dein Kopf verschlossen ist, oh gefallene Statue.

Durch meine Liebe und durch meine wilden Listen.
Mein stilles Verlangen ist deine letzte Stütze
Und ich bringe dich ohne Kampf, oh mein Abbild,
gebrochen durch meine Schwäche und genommen von meinen Fesseln.

Im Herzen meiner Liebe

Ein schöner Vogel zeigt mir das Licht
Es ist in ihren Augen, in voller Sicht.
Es singt auf einer Mistelkugel
In der Mitte der Sonne

*

Die Augen singender Tiere
Und ihre Lieder des Zorns oder der Unbestimmtheit
Haben mir verboten, zu diesem Bett hinauszugehen
Ich werde mein Leben dort verbringen.

Die Morgendämmerung in Ländern ohne Gnade
Nimmt die Gestalt des Vergessens an.
Und dass die Frau einschläft, in der Morgendämmerung,
Der Kopf zuerst, sein Fall erleuchtet ihn.

Sternbilder,
Du kanntest die Form ihres Kopfes
Hier wird alles dunkel :
Die Landschaft ist vollständig, Blut der Freuden,
Die Massen nehmen ab und fließen in meinem Herzen
Mit den Schlafenden.
Und das will mir so das Herz nehmen.

*

Ich hätte mir nie eine so schöne Nacht erträumt.
Die Frauen des Gartens suchen nach Küssen von mir
Himmlische Stützen, die reglosen Bäume
Küssen gut den Schatten, den sie stützen.

Eine Frau am blassen Herzen
Nimm die Nacht in ihren Kleidern.
Die Liebe hat die Nacht entdeckt
Auf ihren unfühlbaren Brüsten.

Wie nimmt das Vergnügen alles?
Eher alles auslöschend.
Der Mann aller Bewegungen,
aller Opfer und aller Eroberungen
schläft. Er schläft, er schläft, er schläft.
Er durchquert die winzige, unsichtbare Nacht mit seinen Seufzern.

Es ist weder kalt noch heiß.
Sein Gefangener ist entkommen – schlafend.
Er ist nicht gestorben, er schläft.

Als er eingeschlafen war
spielte er voller Erstaunen
mit Leidenschaft,
beobachtete,
hörte zu.

Sein letztes Wort:
„Wenn es neu beginnen sollte, treffe ich dich, ohne dass du mich suchst.“
Er schläft, er schläft, er schläft.
Die Morgendämmerung hat eine schöne Spülung des Kopfes bewirkt.
Er schläft.

In die Falle gehen

Es ist ein Restaurant wie jedes andere. Sollen wir glauben, dass ich nicht wie diese Person aussehe? Eine dicke Frau neben mir schlägt Eier mit den Fingern auf. Ein Reisender legt seine Kleidung auf einen Tisch und hält mich hoch. Es ist gequält, ich weiß nichts Geheimnisvolles, ich weiß nicht einmal, was die Wörter bedeuten: Geheimnis, ich habe noch nie danach gesucht, nichts gefunden, er hat Unrecht, darauf zu bestehen.
Das Gewitter, das manchmal aus dem Nebel kommt, dreht meine Augen und Schultern. Der Raum hat dann die Türen und die Fenster. Der Reisende erklärt mir, dass ich nicht mehr derselbe bin. Mehr derselbe! Ich hebe die Trümmer aller Wunder auf. Es ist die große Frau, die mir sagte, dass sie die Trümmer von Wundern sind, diese Trümmer. Ich werfe sie den schnellen Bächen und den Flugzeugen der Vögel zu. Das Meer, das ruhige Meer ist unter ihnen wie der Himmel im Licht. Auch die Farben, dann sprechen sie zu mir von Farben, ich schaue nicht mehr hin. Sprich zu mir von den Formen, ich habe große Lust, mich damit zu beschäftigen.
Große Frau, sprich zu mir von den Formen, oder ich schlafe ein und führe das hohe Leben, die Hände nehmen den Kopf und den Kopf in den Mund, in den Mund ganz nah, innere Sprache.

Liebende

Sie steht auf meinen Augenlidern.
Und ihr Haar ist in meinem,
Sie hat die Form meiner Hände,
Sie hat die Farbe meiner Augen,
Sie versinkt in meinem Schatten
Wie ein Stein am Himmel.

Sie hat immer die Augen offen
Und lässt mich nicht schlafen.
Ihre Träume in hellem Licht
Lassen die Sonnen verschwinden,
Bringen mich zum Lachen, fegen und lachen,
Sprechen, ohne etwas zu sagen zu haben.

Die Tauben und die Blinden

Werden wir das Meer mit Glocken in der Tasche gewinnen,
mit dem Lärm des Meeres
im Meer, oder werden wir die Träger
eines reineren und stilleren Wassers sein?

Das Wasser wäscht die Hände, schärft die Messer.
Die Krieger finden ihre Waffen in den Fluten
Und das Geräusch ihrer Schläge scheint
Felsen, die in der Nacht die Schiffe zerschmettern.

Es ist der Sturm und der Donner. Warum nicht die Stille
Der Flut, denn wir haben in allem den erträumten Raum
Für die größte Stille und wir atmen
Wie der Wind der schrecklichen Meere, wie der Wind

Der langsam über alle Horizonte kriecht.

Gewohnheit

Alle meine kleinen Freunde sind verbeult:
Sie mögen ihre Mutter.
Alle meine Tiere sind erforderlich,
Sie haben Füße aus Marmor
Und durch die Hände des Fensters.
Der Wind verformt sich,
Es braucht eine Gewohnheit, um zu messen,
Übermäßig.
Deshalb
sage ich die Wahrheit, ohne etwas zu sagen.

In der Tanz

Kleiner kindischer Tisch,
es gibt Frauen, deren Augen wie Zuckerstücke sind,
es gibt ernste Frauen wie die Bewegungen der Liebe, die uns nicht überraschen
es gibt Frauen mit blassen Gesichtern,
von anderen wie der Himmel, um den Wind zu beobachten
Kleiner goldener Tisch der Festtage,
es gibt Frauen aus grünem Holz und dunkle
diejenigen, die weinen,
aus dunklem und grünem Holz:
diejenigen, die lächeln.

Kleiner Tisch, zu niedrig oder zu hoch.
Es gibt Frauen, die
vom Licht beschienen werden,
es gibt hohle Kleider,
trockene Kleider,
Kleider, die an der Tür ihres Zimmers hängen und die die Liebe nicht hervorbringt.

Kleiner Tisch,
ich mag keine Tische, auf denen ich tanze,
ich hatte keine Ahnung.

Liste der Übersetzungen von Gedichten
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Francis Jammes, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.

Translation | “Mourir de ne pas mourir” from Capitale de la douleur by Paul Éluard (1926)

À André Breton

The Equality of Sexes

Your eyes are revenues of an arbitrary country
Where no one has ever known what a look is
Neither knew the beauty of eyes, beauty of stones,
The water droplets, the pearls in the cupboards.

Of stones naked and without skeleton, Ô my statue,
The blind sun holds up a mirror to you
And if he seems obey to powers of evening
It’s that your head is closed, ô fallen statue.

By my love and by my wild ruses.
My still desire is your last support
And I bring you without battle, ô my image,
Broken à my weakness and taken from my links.

At the Heart of My Love

A beautiful bird shows me the light
It is in their eyes, in full view.
It sings on a mistletoe ball
At the middle of the sun

*

The eyes of singing animals
And their songs of anger or of vague
Have forbidden me de go out to this bed
I’ll spend my life there.

The dawn in countries without grace
Take the appearance of the forgetting.
And that the woman falls asleep, in the dawn,
The head the first, its fall illuminates it.

Constellations,
You knew the form of her head
Here, everything goes dark :
The landscape is complete, blood of joys,
The masses decrease and flow in my heart
With the sleeping.
And that thus wants to take my heart.

*

I never dreamed to one such a beautiful night.
The women of the garden look for kissing me
Heavenly supports, the motionless trees
Kiss well the shadow which them support.

A woman at the pale heart
Take the night in her clothes.
The love have discovered the night
On her impalpable breasts.

How pleasure take to all?
Rather all erasing.
The man of all the movements,
Of all the sacrifices and of all the conquests
Sleep. He sleeps, he sleeps, he sleeps.
He crosses the tiny, invisible night with his sighs.

It’s neither cold nor hot.
His prisoner escaped — pour sleeping.
He didn’t pass away, he sleeps.

When he fallen asleep
All astonished,
He played with passion,
He watched,
He heard.

His last speak :
“If it was to restart, I meet you without you seek.”
He sleeps, he sleeps, he sleeps.
The dawn has had beautiful rinsing of the head.
He sleeps.

To Get Caught in the Trap

It’s a restaurant like the others. Should we believe that I don’t look like to person? A big woman, on the side of me, beats eggs with her fingers. A traveller lays his clothes on a table and holds me up. It’s tormented, I don’t know nothing mystery, I don’t know same the meaning of words : mystery, I’ve never search yet, nothing find, he’s wrong to insist.
The thunderstorm that, at times, comes out of the mist turns my eyes and shoulders. The space has then the doors and the windows. The traveller declares to me that I’m not more the same. More the same! I pick up the debris of all the wonders. It’s the big woman which said to me that they are the debris of wonders, these debris. I throw them to the rapid brooks and planes of birds. The sea, the calm sea is among them like the sky in the light. The colours too, then they talk to me of colours, I don’t look more. Speak to me of the forms, I have grand want to concern.
Big woman, talk to me of the forms, or I fall asleep and I lead the high life, the hands take in the head and the head in the mouth, in the mouth much close, internal language.

Lovers

She is standing on my eyelids.
And her hair is in the mine,
She has the form of my hands,
She has the colour of my eyes,
She sinks into my shadow
Like a stone on the sky.

She has always the eyes open
And doesn’t let me sleep.
Her dreams in vast light
Make vanish the suns,
Make me laugh, sweep and laugh,
Speak without having nothing to tell.

The deaf and the blind

Will we win the sea with bells
In our pockets, with the noise of the sea
In the sea, or will we be the bearers
Of a water more pure and silent?

The water scrubs the hands sharpen the knives.
The warriors are found their arms in the flows
And the noise of their hits is seem to this one
Rocks smash the ships in the night.

It’s the storm and the thunder. Why not of the silence
Of the flood, because we have in all we the dreamed space
For the most big silence and we breathe
Like the wind of the terrible seas, like the wind

That crawls slowly on all the horizons.

Habit

All my little friends are dented :
They like their mother.
All my animals are required,
They have feet of marble
And by hands of window.
The wind deforms,
It needs a habit to mesure,
Excessive.
This is why
I say the truth without the saying.

In the Dance

Small childish table,
there’s women which of eyes are like the pieces of sugar,
there’s serious women like the movements of the love that we don’t surprise
there’s women of pale faces,
of others like the sky to the watch for the wind
Small golden table of the days of festival,
there’s women of green wood and dark
those which weep,
of dark and green wood :
those which smile.

Small table too low or too high.
there’s women greasy
with the light shadows,
there’s hollow dresses
dry dresses
dresses that at the door of her room and which the love don’t bring out.

Small table,
I don’t like the tables on which I dance,
I had no idea.

List of Poetry Translations
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Francis Jammes, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.

Översättning | “Repetitioner” Capitale de la douleur av Paul Éluard (1926)

Max Ernst

På ett hörn den smidiga incesten
Vänd om på oskulden av en liten mantel
På ett hörn levererade himlen
Till stormens taggar låt de vita kulorna

På ett hörn mer tydligt med alla ögon
Det väntar fiskarna av ångest.
På ett hörn bilen av grönska på sommaren
Glorious, fortfarande och för alltid

I glöd av ungdom
Av lampor är lite mycket sent.
De första verkar deras bröst dödade av röda insekter.

Svit

För dagens ljus av lycka i luften
För att leva lätt av smaker av färger
För att njuta av kärlek för skratt
För att öppna ögonen i sista minuten

Den har alla typer av behag.

Mania (modeflugor)

Efter år av visdom
Under när världen var lika genomskinlig som en nål
Är kurragömma något annat?
Efter att ha tävlat om att ge nådegåvor och slösat bort skatten
Mer av en röd läpp med en röd spets
Och mer av ett vitt ben med en vit fot
Var vi tror oss själva så?

Mer nära oss

Springa och springa och ge ut
Och alla hittar alla samlar
Utgivning och rikedom
Springa så fort att tråden går sönder
Till ljudet som gör en stor fågel
En flagga som alltid överträffas.

Öppen dörr

Livet är väldigt härligt
Kom till mig, så går jag till dig det är en lek,
Änglarna i buketter där blommorna byter färg.

Suite

Slapend, de maan in een oog, de zon in het andere,
Een liefde in de mond, een mooie vogel in het haar,
Versierd als de wegen, de bossen en wortels en de zee,
Mooi en versierd als iedereen

Door het landschap lopen,
Entre les takken van rook et alle vruchten van de wind,
Benen van steen bij bassen van zand,
Taillegreep, aan alle spieren van de rivier,
En de laatste zorg op het getransformeerde gezicht.

Het woord

Ik heb de eenvoudige schoonheid en het is gelukkig.
Ik glijd op de top van de winden
Ik glijd op de top van de zeeën
Ik ken niet meer de dirigent
Ik beweeg niet meer zijde op ijs
Ik heb ziekte van bloemen en kiezels
Ik hou van de meer Chinezen aan de hemel
Ik hou van de naakte met vogelvleugels
En de schaduw die naar beneden gaat naar de grote ramen
Spaar elke nacht het zwarte hart van mijn ogen

Skuggan med suckarna

Ytlig sömn, liten helix
Litet, ljummet, hjärta mot luften
Kärleken till trollkarlen,
Tung himmel av händer, åderblixtar,

Springer på gatan utan färger,
Fångad i sitt spår av kullerstenar
Den släpper ut den sista fågeln
Av sin aura av gårdagen…
I varje axel, en enda orm

Du kan lika gärna drömma om att öppna portarna till havet

Inget

Det som sägs: Jag gick genom gatan för solen fanns inte mer. Det gör väldigt varmt, samma sak i skuggan. Där är gatan, fyra etapper och mitt fönster mot solen. En kasett på huvudet, en kasett i handen. Kan ni sluta skrika så där? Det här är vansinne!

*

Des osynliga persienner förbereder de sovandes linjer. Natten, månen och deras hjärta följer.

*

Till ett eget rop : ”Fotavtrycket, fotavtrycket, jag ser inte mer fotavtryck. Till slut kan jag inte lita på dig mer.”

Dikter

Hjärtat under trädet du hade inte det för att plocka upp det,
Le och skratta, skratta och mildhet av yttre känsla.
Vinn, vinnare och ljus, ren som en ängel,
Högt mot himlen, med träden.

Långt borta, gnäller en vacker man som vill slåss
Och som inte kan, liggande vid foten av kullen.
Och att himlen är antingen eländig eller genomskinlig
Den kan inte se den utan att älska den.

Dagarna som fingrarna som viker sin falang.
Blommorna är torkade, fröna är förlorade,
Värmeböljan väntar på de stora vita frostarna.

För de fattigas öga går bort. Smärta av porslin.
En musik, vita armar helt nakna.
Vindarna och fåglarna kommer tillsammans – himlen förändras.

Begränsning

Tänk på allt lidande som orsakas av felaktiga segel
Till de små entusiasterna av roterande floder
Där promenader för drunkning
Vi kommer att vara utan nöje
I vattenströmmen

Vi kommer att ha en båt

Fåret

Stäng ögonen ansikte svart
Stäng trädgårdarna på gatan
Intelligensen och djärvheten
Tristessen och lugnet
Dessa kvällssorg i alla ögonblick
Flaskan och den glasade dörren
Bekväm och förnuftig
Ljuset och trädet till frukter
Trädet till blommor trädet till frukter
Läckage.

Det unika

Hon hade i lugnet av sin kropp
En liten snöflinga som rann i ögat
Hon hade på axlarna
En fläck av tystnad en fläck av ros
Täck till dess aureole
Deras Hans och bågar flexibla och sångare
Blossar upp i ljuset

Hon sjöng minuterna utan sömn.

Livet

Le mot besökarna
Som går ut till deras gömställe
När hon går ut sover hon.

Varje dag mer tidig
Varje säsong mer naken
Mer uppfriskande

För att följa hennes klockor
Hon svänger.

Null

Han ställer en fågel på bordet och stänger klaffarna. Han borstar sitt hår, hästarna i hans händer är mjukare än en fågel.

*

Hon sa framtiden. Och jag är laddad av vissheten.

*

Hjärtat sårat, själen smärtsam, händerna brutna, det vita håret, fångarna, vattnet allt är på mig som ett blottat sår.

Interiör

Under några sekunder
Målaren och hans modell
Kommer att fly

Mer dygder
Eller mindre olyckor
Jag ser en staue

En sorts mandel
En försvunnen medalj
För den mest storslagna borrningen.

Beside

Natten längre och roten vitare.
Lampor Jag är mer nära dig än ljuset.
En fjäril fågeln normalt
Trasigt hjul av min trötthet
Av det goda humörets plats
Skarp skylt och skylt
Till klockfläkten.

Sidan

Solen skakar
Tomrumssignal och signal till klockfläkten
Till smekningarna enhet av en hand på himlen
Till fåglarna som öppnar persiennernas bok
Och den ena vingen efter den andra mellan den här timmen och den andra
Ritning av horisonten gör böjning av skuggorna
Som begränsar världen när jag har ögonen nere.

Den entusiastiske

Om sorg över dess felberäkningar
Att den registrerar sina nummer i omvänd ordning
Och sover.

En kvinna vackrare
Och aldrig hittad,
Hittar knappast de rosa idéerna från femton år,
Skrattade utan kunskapen
Till ungdomar av tid.

Till mötet
Av det som bara passerade förbi
Den andra dagen,

Av kvinnan som uttråkad,
Hans till marken,
Under molnet,

Lampan tändes upp till brott av stormen
Till goda dagar i augusti utan misslyckanden,
Caress-ante omfamnade luften, glädjen av sin följeslagare.

Ögonen stängdes
Och som löven kvällen
Förlorad i horisonten.

Utan musik

Muets är mentorerna, tala.
Jag är verkligen i vrede över att bara tala
Och mitt prat
Väcka misstagen

Mitt lilla hjärta.

Läsning

Jorden oklanderligt odlad,
Honung av gryning, sol i blommor
Löparen håller fortfarande fast vid en tråd till den sovande
(Node av intelligenser)
Och flygbladet på hans axel :
” Det har aldrig varit mer nytt,
Det har aldrig varit så tungt. ”
Slit och släng, il kommer att bli mer lätt,
Hjälpsam.
Klar sommarsol med :
Dess hetta, dess sötma, dess lugn
Och, snabbt,
Blommornas bärare i luften rör vid jorden.

Det stora obeboeliga huset

Mitt på en märklig ö
Som dess medlemmar korsar
Det lever i en bländad värld.

Den charm som visar den nyfikna
Vänta där som grödorna
Höjden på bankerna.

I väntan på att se mer långt
Ögonen mer stora öppna vid vinden av hennes händer
Hon föreställer sig att horisonten egen pour hon knäppte upp sitt bälte.

Den bortgångne i samtalet

Vem har ditt ansikte?
Det goda och det onda
Den skönhet man kan föreställa sig
Gymnastik till oändligheten
Att gå bortom i rörelse
Färgerna och kyssarna
De storslagna rörelserna på natten.

Resonemang dessutom

Ljusen i luften,
Luften i en sväng halvt förbi, halvt strålande,
Gör gå till barnen,
Alla hälsningar, alla kyssar, alla tack.

Runt munnen
Hennes leende är alltid annorlunda,
Det är ett nöje, det är en önskan, det är en plåga,
Det är en galenskap, det är blomman, en kreolsk kvinna som går förbi.

Nakenheten, aldrig densamma
Jag är väldigt ful.
Vid tiden för behandling, av snö, gräs i behandling,
Snö i folkmassan,
Vid tiden i fasta timmar,
Statyernas smidiga satiner.
Templet har blivit en fontän
Och handen ersätter hjärtat

Jag hade behövt veta att dessa människor älskade mig.
Säker på nästa dag.

Vilka?

Under det är det lätt
Och under det är det förtjusning
Låt oss klä på oss och klä av oss.

Rubaner

Det materiella larmet där, utan ursäkt, framträder den framtida smärtan.
Det är skönt : nästan okänslig. Det är ett tecken de mer av värdighet.
Ingen överraskning, en dam eller ett graciöst barn av fint tyg och halm, idéer om storhet,
Deras ögon steg tidigare än solen.

*

Offren gör en gest som inte säger någonting bland spetsen av alla andra gester, fantasier, till fem eller sex, mot platsen för vila där det inte finns någon person.
Observerar att de avvisas i de nakna grenarna av en desperat artighet, av en krona som snidats till vindpustar.
Ta, livets sladdar. Kunde du ha tagit dig större friheter?

*

Av små instrument,
Och händerna som knådar en boll för att få den att lätta, för att mannens blod sprutar ut i hans ansikte.
Och vingarna som är fästa som jorden och havet.

Vännen

Fotograferingen : en grupp.
Om solen passerade,
Om du rör dig.

Sminkning. Till interiören, vit och lackad,
I tunneln.
” Vid tiden för gnistor
Det kom ut ljuset. ”

Eftervärlden, folkets mentalitet.
Den mycket vackra målningen.
Bevisen, spridda.
Hoppet om cantharides
Är ett mycket vackert hopp.

Frivilligt

Blind klumpig, okunnig och lätt,
Idag för öppning,
Följande månad för att rita
Gathörnet, gränderna så långt jag kan se.
Jag imiterar dem för att ligga ner
I en djup och stor natt av min ålder.

På minuten

Instrumentet
Som du ser det
Förhoppningsvis
Och
Förhoppningsvis
Adjö
Våga inte
Att ögonen
Som du ser det
Dagen och natten är mycket framgångsrika.
Jag tittar på det, jag ser det.

Perfekt

Ett mirakel av fin sand
Pierce till bladen blommorna
Spränger sig in i frukten
Och fyller skuggorna.

Allt är slutligen delat
Allt deformeras och går förlorat
Allt går sönder och försvinner
Försvinnandet utan konsekvenser.

Slutligen
Ljuset har ingen natur
Ventilatorn girig stjärna av värme
Det övergav färgerna
Det övergav hennes ansikte

Tyst och blind
Hon är överallt likadan och tom.

Ronde

Under en sol dyker upp från landskapet
En kvinna låter sig ryckas med
Friserar sin skugga med sina ben
Och av henne ensam hoppas på de mest mystiska saker

Jag finner det utan misstankar utan tvekan förälskad
På gatan av vägar samlas
Av ljuset i en punkt minskad
Och rörelserna omöjliga
Den stora dörren på framsidan
Vid planerna som diskuteras antas
Vid känslorna av att tänka
Resan förklädd och försoningens ankomst

Den stora dörren på framsidan
Utsikten över ädelstenar
Pjäsen från mer svag i mer stark.

Det är inte poesin som…

Med av ögon liknande
Att allt är likadant
Skola för nakna.
Lugnt och stilla
I ett obundet ansikte
Vi har tagit bidragstagarna
En hand träffade för snabbt hår
Munnen av vällustig underlägsenhet spelar och faller
Och vi lanserar hakan som snurrar som en topp.

Döva ögat

Gör mitt porträtt.
Det kommer att modifiera för att fylla alla tomrum.
Gör mitt porträtt utan buller, bara tystnaden
Till mindre att – om det – om inte – väntat –
Jag väntade inte på dig.

Det innebär, det innebär inte mer.
Jag önskar att jag såg ut som…
Ett olyckligt sammanträffande, bland andra stora händelser.
Utan trötta, huvuden bundna
I händerna på min aktivitet.

Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
Anna de Noailles, Francis Jammes, W. B. Yeats, Rupert Brooke, etc.