Erbjudande till naturen
Naturen av djupt hjärta på att klimatet lugnande,
Ingenting kommer inte att ha som dock varmt älskad
Dagarnas ljus och tingens njutning
Vatten glödande och jorden eller livet har grott
Skog, dammar och bördiga slätter
Har mer påverkat mina ögon som ser människor,
Jag lutar mig mot världens skönhet
Och jag viker årstidernas vår i mina händer.
Jag bing våra solar så att en krona
På min släta panna av stolthet och enkelhet
Mina ögon har några som höstens rullar
Och jag grät på armarna av dina somrar
Jag kommer till dig utan rädsla och försiktighet
Du ger min anledning till det goda och det dåliga,
Att ha för all glädje och all kunskap
Din impulsiva kärlek till tricks av djur.
Som en blomma blommar eller rymmer bin,
Mitt liv expanderade parfymer och sånger,
Och mitt tysta hjärta är som en korg
Som du erbjuder murgröna et grenar lutande.
Underkasta dig så att vågen eller trädet reflekterar,
Jag visste de önskningar som brinner i våra nätter
Och som ger upphov till hjärtat av män och djur
Den vackra otåligheten och den gudomliga viljan.
Jag håller dig i mina armar från allt liv, naturen.
Måste mina ögon fyllas av skuggor varje dag?
Och som jag går till landet utan vind och grönska
Som inte besökte ljuset och kärleken…
Fotavtrycket
Jag var tvungen att sätta med så bra så stark till livet
Av en så grovt greppa och av en sådan hålla hårt
Som innan dagens mildhet gör mig förtjust
Det kommer att värma upp min sammanflätning.
Havet genomgående på den slappa världen
Kommer att vakta i fel rot av sitt vatten
Le stämning av min mildhet som är bitter och salt
Och rullar på de rörliga dagarna som en båt.
Jag lät mig i raden av kullar
Värmen från mina ögon som såg blomning,
Et cikadan fanns med grenar av törne
Kommer att vibrera skriket strident av min önskan.
I vårens fält ny grönska
Och tjockt gräs på kanten av golfen
Kändes lyfta och flyga som vingar
Skuggor av mina händer som är klämda många.
Naturen som var min glädje och min plats
Kommer att andas i luften min ihållande passion,
Och på utmattningen av den mänskliga sorg
Jag kommer att göra den unika formen av mitt hjärta.
Éva
Se, kullen är blå och skuggan rörlig redan
På den vita vägen breder deras ångor ut sig
Husens dörrar lyser upp mot staden.
– Éva, kanske utan stolthet, utan försiktighet och rädsla
Solen hela dagen brände ditt fönster,
Dina armar var sysslolösa och ditt hjärta var tungt,
– Här är timme eller härlig kraft gå till återfödelse
Månen är gynnsam för drömmares kärlek
Gå i skogen lummig, under svalkan av grenar.
Åh, sörjande irritera och hod av önskan,
Den oändliga och djupa naturen lutar sig
På de går förena och erkänna av nöje.
Se : det är för glädjen och det tunga misslyckandet
Att luften är rosig och av dimma ordning.
De lätta geometriderna som dansar i tystnad
Flyga bort försiktigt av buskar röra sig,
Titta ; naturen, före, augusti, evig,
Som inte påverkas av människans stolthet och arbete,
Fladdrar i natten och vecklar ut sig som en vinge
När varelsen letar efter varelsen i hemlighetens vägar.
Det vet inte om dess vinranka och dess äpplen
Räcker till för att försörja dagens resenärer,
Det börjar och skrattar när människobarnen
Skyndar i sin skugga på kärlekens årstider.
– Éva, saft, honung, kraft och hartser
Flödar i den ljusa eftermiddagen för att parfymera ditt hjärta,
Ge i gudomlig ritning av drömmen som framsteg
Det är timmen ou blomman böja på blomman.
Stjärnor på himlen lyser en till en,
Löv rör sig borsta mot försiktigt,
Havets vågor stiger mot månen.
Fåglarnas stönande lättar ibland…
– Éva, gå in till din omkrets i den lyckliga säsongen,
Tvätta ditt hjärta i ödets hårda vatten,
Acceptera utan att skaka harmonisk kamp
Lustens bi spelar denna kväll på timjan;
Se, den oändliga världen ser på dig och önskar dig,
– Känner du hur parfymerna kryper genom dig runt omkring..,
Din kropp är djup denna natt som jorden,
Ditt hjärta öppnar sig och kastar sig, och gråter : det är kärleken …
Ardent passerar bort
Att passera bort kondensationen glödande av varelsen,
När parfym, benägenhet och tung som ett blomhuvud,
Hjärtat av vilket rykte om luft balanserar och berör
Det bleknar i smärtsamt och sött nöje.
För att gå bort blötlägger sina händer till svalka av grönska,
Nå sina ögon till ögon som blommar av gröna skogar,
Ta del i forntida universellt uppvaknande,
Har på samma gång din ungdom och ålder.
Gå lugnt bort med slutet av dagen :
Passerar bort av gyllene pilar vid mild skymning
Känn den ljuva själen och den fridfulla nedgången
Mot den djupa marken och den odödliga kärleken.
Gå bort för att njuta av det och dess mysterium
Att vara i gräs, spannmål, värme och vatten,
Sova på slätten med gröna ringar,
Gå bort för att fortfarande vara mer nära marken …
Hemstaden
Lycklig den som i sin stad, värd i sitt hus
Av den glada och bronserade morgonen i livet
Smaka på samma platser årstidernas återkomst
Och se deras morgnar av en mussla kväll fortsätter
Tro och naivitet som vackra duvor,
Månen och solen kommer till hennes bostad,
Och lika rosenbusken som ökar av knoppar,
Hennes ljuva liv blommar lager av varje timme.
Det går, att binda mellan dem suckers av ödet,
Kombinera de hårda grenarna et de mer tidiga tillvägagångssätten,
Och hennes städade hjärta är som hennes trädgård
Full av nya blommor på skallig bark.
Lyckliga de som visste att smaka på skuggan och kärleken
Av den livliga staden på deras rika sluttning
Och som kan, i den långa fortsättningen av dagar,
Uppfriskar hennes dröm till floden i hennes stad…
Det kommer att vara långvarigt ljus denna natt
Det kommer att vara långvarigt ljus denna natt, dagarna blir längre.
Dagens ord livligt skingras och flyr,
Och de överliggande träden kan inte ses i natten
Återstår vaknar i den vita kvällen, och drömmer …
Maktens förutsättningar, gudar suggestiva, parfymer,
Kastanjeträden, i den vidsträckta luften av guld och tyngd,
Utöka sina parfymer och kan sprida
Låt rök genom mig dina rika grytor!
Parfym av blommor i april, doft av haymakings
Lukt av den första elden i de gamla husen
Och svimmar till sammeten av styva hängningar;
Lugnande smak som separerar till fyra,
Parfym som smälter till mörka bindningar,
Minnet försvinner av vår unga kärlek
Som vaknar upp och suckar till smaken av hår;
Rök av vin som spirar till brutal blasphème,
Sötma av rökelsekorn som gör en förödmjukad.
Extrakt av blå iris, damm av sandelträ,
Parfymer förargar av den uppmjukade marken;
Blås havet laddat med kelp och salt,
Uppfriskande balsam till bekanta parfymer,
Ångor av te som sjunger med att gå upp till balkar!…
— Jag har i mitt hjärta en park där mina sjuka går vilse,
Från genomskinliga vaser där syrenen bleknar,
En scapular där sover lådan med heliga palmer,
Av flaskor med gift och av ohelig essens.
Frukt som plockas mycket snart mognar långsamt
I ett hörn drar sig tillbaka på halmmattor,
Och den subtila aromen av dess avortion
Bryt igenom en osynlig skåra…
— Och min injektion klocka som vaknar på natten
Känner till ett hemligt valv som doftar myrra,
Där mitt dolorösa förflutna, bleknar och reduceras,
Är en hög av aska varm igen som röker.
— Jag går för att dricka andedräkten och vätskorna
Av doftande kyla som vinden sprider.
Och jag gör mitt hjärta, till fötter av nöjen,
En orientalisk vas där brinner ett chip…
Det inre livet
Var i naturen så att ett mänskligt träd,
Utöka sina önskningar som det djupa lövverket,
Och känna, av den lugna natten och av åskväder
De universella energieffekterna i sina händer.
Lev, ha solens strålar i ansiktet,
Drick det varma saltet av havssprayer och tårar
Och smaka varmt på glädjen och smärtan
Som gör en dimma mänsklig i rymden.
Känna i sitt livliga hjärta luften, elden och blodet
Fladdrar så att vinden på jorden :
— Stig upp till verkligheten och luta dig mot mysteriet,
Vara dagen som stiger och skuggan som faller ner.
Som den lila kvällen av körsbärets färger
Låt hjärtat vermilion färga lågan och vattnet,
Och som den klara gryningen på baksidan av kullen
Ha kärleken som drömmer, sittande vid kanten av världen…
Höst
Här är de kalla radianterna i september :
Vinden vill komma in och spela i rummet;
Men huset har den allvarliga luften, denna morgon,
Och låt det utanför häxa gråter i trädgården.
Som om alla sommarens röster var försvunna!
Varför tar det inte mantises med statyer?
Allt är i transit, allt asp och allt har rädsla ; Jag tror
Som kyssen skakar och som vattnet har kallt samma.
Bladen i vinden flyter som galna ;
De vill gå dit fåglarna tar av,
Men vinden återvänder dem och blockerar deras väg :
De hade gått bort på sjöarna i morgon.
Tystnaden är lätt och lugn ; en minut
Vinden passerar igenom som en flöjtspelare,
Och sedan återvänder allt fortfarande tyst,
Och kärleken som spelar under himmelens godhet
Återvänder för värme innan elden som flammar
Deras stora händer av kyla och deras kyliga fötter.
Och det gamla huset som han kommer att titta på
Tresses och är rörd för att känna honom komma in.
Offer till Pan
Denna kopp de trä, svart som ett frö,
Där jag visste, av en insinuant och hård klinga
Skulpterade skickligt druvans blad
Med dess veck, dess knutar, dess snurr och dess krympning,
Jag tillägnar det till Pan, till minne av den dag
Då herden Damis ryckte denna bägare från mig
Efter att jag drack ur den kom och drack ur den i tur och ordning
Leende av att se mig bli röd av hans djärvhet.
Utan att veta var jag skulle hitta Cornel-gudens altare
Jag lät offra på botten av den klippan
— Men nu har mitt hjärta den ständiga smaken
Av en kyss mer djup, mer kraftfull och mer nära…
Rhodocleia
Rhodocleia, lutar sig mot buskarna på vägen,
Fyllde med lövverk och med bär sin korg,
När herden Hylas bet honom i handen
Av en kyss mer stinging som sting de bee.
Hon kände glida bara längst ner i hennes hjärta
Sporren och honungen av den grova smekningen,
Och de vacklande stegen av njutning och rädsla,
Hon gick länge i den tjocka lusern.
Och när hon återvände till huset, på kvällen,
Hennes hjärta var tungt och varmt i halsen
Så hon måste gå till sängs utan att sätta sig ner.
Runt nöträtt, av kastanjer och korn.
Denna måltid doftade så mycket att hon inte kunde äta.
— Tänker att det är så kärleken drömmer
Rhodocleia som rörd av herdens kyss
Erbjudandet behagligt till odödliga Venus …
Barn Éros
Barnet Éros som leker i skuggan av kirurgen
_ _ Och träd för de tydliga källorna,
Du som håller alltså att ett par duvor
_ _ Kärleken och ilskan,
Passera utan att vänta på dig vid dörren till mitt hus,
_ _ Kom inte med i år:
Min kärlekssjäl som hade den andra säsongen
_ _ Är fortfarande förvånad.
För att du blandar honungen med dina kyssar
_ _ På de svartsjuka läpparna
Det bittra hatet alltså som frukten av rönnträd.
_ _ Det sura och röda hatet…
Samvetet
Azur oförstörbar, lysande nöd,
Eftersom du har velat nog besöka mig,
Jag återlämnade mitt hjärta mellan dina försiktiga händer
För att du guidar det, genom de mörka nätterna,
På vägen till den exakta och tydliga sanningen.
Innan du besökte mig, min store vän.
Mitt liv var stilla, till din ömma soluppgång,
I kärlek till briljans, till ljuskrona och parad
Som en svan som flyr från hamnens lugna vatten
För att se på havet och dansa i vinden.
Den vällustiga svärmen av turbulenta timmar
Kommer, studsande, till mig som ett rådjur;
Jag vände bort mina ögon från deras galanta skara
Och jag läker för dig min själs hopp
Från ilskans synd och från stolthetens synd.
Du kommer att vara i mitt hjärta som en fästning
Och jag kommer bågskytten som blir gammal i resan
Du kommer att vara i det djupa landet av min ömhet,
Mellan de gröna trädgårdarna i min fina berusning
Solens rot utan skugga och utan böjning.
Åh, du, blygsamhet som är blyg och bräcklig
Du kommer att vara i mitt goda hjärta som en blå sjö,
Och du kommer att se på din lugna våg,
Liksom duvorna som grenarna sträng
Mina önskningar ihärdiga, modiga och samvetsgranna …
Drömmarna
Ansiktet av dem som vi inte gillar fortfarande
Dyker ibland upp i drömmarnas fönster,
Och lyser upp på bleka dekorationer.
I en glöd av månen som stiger.
Det flyter som himmelskt till graces av hans kroppar.
Hans blick är intensiv och hans mun uppmärksam:
Det verkar som om de har sett trädgårdarna av passera bort
Och de mer mindre i dem av verkliga följer inte.
Den hemlighetsfulla sötman i deras ankomst
Styr våra önskningar till deras gynnsamma önskningar,
Vi känner i dem imperialistiska älskare
Venus för oss så att ödet är uppfyllt;
De är de långsamma gesterna, söta och tysta,
Vårt liv förenas i deras förväntan :
Det verkar för kropparna utile par ögonen
Och som anden är de sidor som vi har läst.
Mysteriet upplivas av de stumma rösterna,
Till ögonens gåta, till leendets problem,
Till den stora medlidande som vi går ibland
Av hans klocka, som blir oprecis och drar sig tillbaka …
Det är de blickar som vi inte bryr oss om,
Där hjärtat är för trött för att försvara sig,
Där din ande är ledsen så att dödsögonblicket;
De är fackföreningarna ömkliga och ömma…
Och de vilar, när drömmen kommer att fly,
Mystiskt den valda mesonage,
De som vi kommer att lämna, i nattens hemlighet,
Erbjöd våra läppar av skugga, öppnade våra armar av dröm.
Djuren
Gradian gudar av hjordarna som håller svivlar,
Möt oss oskulden av förfäder av djur;
Så att vi har uthållighet de aliments,
Ge oss sötman hos nyktra djur.
–Gåva att vi i våra obetydliga straff har
Den stumma isoleringen och föraktet för svanar;
Ge oss för att lida det farliga ödet
Den undergivna och distraherade indolensen hos oxar;
Ge att vårt hjärta där barnen bleknar
Hade den robusta glädje och naivitet i anden;
Ge oss för kamp mot de falska ederna
Den raka misstron och livet av fåglar;
Ge att vi kan ha för att hedra våra vakor
Den glada och allvarliga aktiviteten des bin;
Ge oss för att lugna våra önskningar och våra smaker
Ugglornas djupa okänslighet.
Och, i de grymma dagar där förnuftet vandrar,
Lugnet av fiskar väntar på vågorna;
Ge att våra gardians känner det mystiska
Av den oändlighet som sover i basen av deras ögon,
–Och befria våra kroppar, eländiga i summan,
Från den ärofulla och förbannade kärleken till människan!
Klagomål
Lägg dina händer mot min panna där all mänsklig storm
_ _ Kämpa som en fågel,
And perpetuate so that to the hollow of shellfishes
_ _ Vattnets tumör.
Blunda mina ögon så att de är slutna och stilla
_ _ Like the deep in sleep
Och att de inte vet mer när de passerar på staden
_ _ Månen och solen
Prata med mig om bortgången, om drömmen vi lever,
_ _ Från den eviga fritiden,
Där man inte plusar något av kärleken, av hatet,
_ _ Inte heller av det trevliga sorgliga;
Vila, det är natt, och i skuggan korsar
_ _ Jag känner rädsla på jakt;
–Ah! Let that my spirit bitter and bouncing
_ _ Det flödar in i ditt hjärta.
Tiden för att leva
Redan lutar det glödande livet mot kvällen,
_ _ Andas in din ungdom
Tiden är kort som går till vinstocken till pressen,
_ _ Av skymningen till dagen som droppar,
Vakta din ande öppen för de omgivande parfymerna,
_ _ För vågens rörelser,
Älska ansträngningen, hoppet, stoltheten, älska kärleken,
_ _ Det är det djupaste valet;
Hur många alla levande hjärtan går
_ _ På det ensamma rummet
Utan att ta honung eller andas vinden
_ _ Of the mornings of the earth
Hur många alla levande eftermiddagar är samma
_ _ At roots of gambles,
Och som inte har smakat på livet där solen
_ _ Sprider ut sig och sjunker in.
De inte widespred essenserna och guldet
_ _ Där deras händer var stora,
Här är de nu i denna skugga där att sova
_ _ Utan dröm och utan andetag;
–Du, levande, är många till kraften av önskningar,
_ _ Av spänning och extas
Dela på vägen där mannen måste tjäna
_ _ Din ande som en kruka,
Blandad med dagens spel, tryck mot ditt bröst
_ _ The life after et fierce;
Att dagen och kärleken sjunga som en svärm
_ _ Av bin på din mun.
Och se sedan på när de flyr, utan ånger eller plåga,
_ _ De otrogna otrogna,
Efter att ha gett ditt hjärta och ditt samtycke
_ _ Till den eviga natten…
Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)
