Moritz Moszkowski: Dix petits morceaux pour piano, Op. 94, Apfel Café Music ACM074

Informations & détails – Français

Les “Dix petits morceaux pour piano,” Op. 94 de Moritz Moszkowski (1854-1925) constituent une collection charmante et accessible de pièces courtes pour piano, écrites dans un style mélodique et raffiné, typique de ce compositeur virtuose. Bien que Moszkowski soit surtout connu pour ses œuvres techniquement brillantes et ses célèbres Études de virtuosité, Op. 72, ces morceaux montrent une facette plus intime et poétique de son écriture.

Contexte et objectifs pédagogiques

Composées à des fins pédagogiques, ces pièces sont conçues pour les pianistes de niveau intermédiaire. Elles permettent de travailler des aspects techniques précis tout en développant l’expression musicale. Toutefois, malgré leur objectif éducatif, elles restent de véritables miniatures artistiques, pleines de charme et d’élégance.

Caractéristiques générales

Accessibilité technique :
Les morceaux sont techniquement abordables, ce qui les rend idéaux pour les pianistes en formation. Chaque pièce cible des techniques spécifiques telles que :

La fluidité des doigts.
Le phrasé mélodique.
Les nuances dynamiques.

Style romantique :

Les harmonies riches et les mélodies expressives sont typiques de Moszkowski.
Chaque pièce possède une atmosphère distincte, allant du léger et joyeux au doux et contemplatif.

Écriture concise :
Chaque morceau est court, mais il parvient à capturer une idée musicale complète. Cela les rend parfaits pour des récitals d’élèves ou pour une étude rapide.

Variété des caractères :
Les morceaux explorent différents styles et ambiances, offrant aux pianistes une palette musicale variée et engageante.

Liste des dix morceaux et description générale

Les titres des pièces ne sont pas aussi descriptifs que dans d’autres collections romantiques comme les Kinderszenen de Schumann, mais chaque morceau reflète un caractère spécifique. Voici une analyse possible :

Allegro vivace : Une pièce rapide et lumineuse, idéale pour travailler la clarté et la légèreté des doigts.
Andante cantabile : Une mélodie lyrique et expressive, parfaite pour le jeu cantabile (chantant).
Presto : Une étude rythmique énergique qui met l’accent sur la rapidité et la précision.
Moderato grazioso : Une danse élégante, mettant en avant le phrasé et le contrôle des nuances.
Allegretto scherzando : Une pièce pleine de vivacité et d’esprit, demandant une articulation délicate.
Andantino : Un morceau poétique, invitant à explorer des couleurs harmoniques riches.
Tempo di Valse : Une petite valse charmante et gracieuse, avec un caractère romantique.
Maestoso : Une pièce plus imposante, idéale pour développer un son rond et riche.
Allegro giocoso : Un morceau joyeux et espiègle, axé sur la fluidité et l’agilité.
Andante tranquillo : Une conclusion douce et apaisante, parfaite pour travailler la subtilité du toucher.

Importance pédagogique

Ces pièces sont idéales pour les jeunes pianistes et les amateurs qui souhaitent développer leur musicalité sans être confrontés à des difficultés techniques insurmontables. Elles permettent de progresser dans :

L’interprétation expressive.
La gestion des contrastes dynamiques.
La clarté des textures pianistiques.

Style de Moritz Moszkowski

Moszkowski était un maître de l’élégance pianistique. Ses œuvres, même les plus simples, portent une attention particulière à la mélodie et à l’harmonie, rendant chaque morceau à la fois plaisant à jouer et captivant à écouter.

Suggestions d’interprétation

Expression et fluidité : Chaque pièce doit être interprétée avec soin pour refléter son caractère unique.
Légèreté : Les passages rapides nécessitent une articulation claire et légère, sans lourdeur.
Nuances dynamiques : Variez les intensités pour souligner la richesse des mélodies.

Comparaison avec d’autres collections

Les Dix petits morceaux, Op. 94 peuvent être comparés à des collections pédagogiques similaires comme :

Les Kinderszenen, Op. 15 de Schumann.
Les Scenes d’enfants, Op. 92 de Mel Bonis.
Les Album pour la jeunesse de Tchaïkovski.

Ces collections, bien que modestes en apparence, offrent des opportunités riches pour développer la musicalité et le style.

Data & Notes – English

The ‘Ten Little Pieces for Piano,’ Op. 94 by Moritz Moszkowski (1854-1925) are a charming and accessible collection of short pieces for piano, written in the refined, melodic style typical of this virtuoso composer. Although Moszkowski is best known for his technically brilliant works and his famous Études de virtuosité, Op. 72, these pieces show a more intimate and poetic side to his writing.

Context and pedagogical objectives

Composed for pedagogical purposes, these pieces are designed for intermediate-level pianists. They provide an opportunity to work on specific technical aspects while developing musical expression. However, despite their educational purpose, they remain true artistic miniatures, full of charm and elegance.

General characteristics

Technical accessibility :
The pieces are technically accessible, making them ideal for pianists in training. Each piece targets specific techniques such as

Finger fluidity.
Melodic phrasing.
Dynamic nuances.

Romantic style :

Rich harmonies and expressive melodies are typical of Moszkowski.
Each piece has a distinct atmosphere, ranging from light and joyful to gentle and contemplative.

Concise writing:
Each piece is short, but manages to capture a complete musical idea. This makes them perfect for student recitals or quick study.

Variety of characters:
The pieces explore different styles and moods, offering pianists a varied and engaging musical palette.

List of ten pieces and general description

The titles of the pieces are not as descriptive as in other Romantic collections such as Schumann’s Kinderszenen, but each piece reflects a specific character. Here is a possible analysis:

Allegro vivace: A fast, bright piece, ideal for working on clarity and lightness of fingers.
Andante cantabile: A lyrical, expressive melody, perfect for cantabile (singing) playing.
Presto: An energetic rhythm study that emphasises speed and precision.
Moderato grazioso: An elegant dance, emphasising phrasing and control of nuances.
Allegretto scherzando: A lively, witty piece requiring delicate articulation.
Andantino: A poetic piece, inviting you to explore rich harmonic colours.
Tempo di Valse: A charming, graceful little waltz with a romantic character.
Maestoso: A more imposing piece, ideal for developing a full, rich sound.
Allegro giocoso: A joyful, mischievous piece, focusing on fluidity and agility.
Andante tranquillo: A gentle, soothing conclusion, perfect for working on subtlety of touch.

Pedagogical importance

These pieces are ideal for young pianists and amateurs who wish to develop their musicality without being confronted with insurmountable technical difficulties. They enable progress to be made in :

Expressive interpretation.
Management of dynamic contrasts.
Clarity of pianistic textures.

The style of Moritz Moszkowski

Moszkowski was a master of pianistic elegance. His works, even the simplest ones, pay particular attention to melody and harmony, making each piece both pleasant to play and captivating to listen to.

Performance suggestions

Expression and fluidity: Each piece should be played with care to reflect its unique character.
Lightness: Fast passages require clear, light articulation, without heaviness.
Dynamic nuances: Vary the intensity to emphasise the richness of the melodies.

Comparison with other collections

The Ten Little Pieces, Op. 94 can be compared with similar educational collections such as :

Schumann’s Kinderszenen, Op. 15.
Mel Bonis’s Scenes d’enfants, Op. 92.
Tchaikovsky’s Album for Young People.

These collections, though modest in appearance, offer rich opportunities to develop musicality and style.

Angaben & Bemerkungen – Deutsch

Die „Zehn kleinen Klavierstücke,“ Op. 94 von Moritz Moszkowski (1854-1925) sind eine charmante und leicht zugängliche Sammlung kurzer Klavierstücke, die in dem für diesen virtuosen Komponisten typischen melodischen und raffinierten Stil geschrieben sind. Obwohl Moszkowski vor allem für seine technisch brillanten Werke und seine berühmten Virtuosen-Etüden, Op. 72, bekannt ist, zeigen diese Stücke eine intimere und poetischere Facette seines Schreibens.

Pädagogischer Kontext und Ziele

Diese Stücke wurden für pädagogische Zwecke komponiert und sind für fortgeschrittene Pianisten gedacht. Sie ermöglichen es, an bestimmten technischen Aspekten zu arbeiten und gleichzeitig den musikalischen Ausdruck zu entwickeln. Trotz ihres pädagogischen Ziels bleiben sie jedoch wahre künstlerische Miniaturen voller Charme und Eleganz.

Allgemeine Merkmale

Technische Zugänglichkeit :
Die Stücke sind technisch erschwinglich, was sie ideal für Pianisten in der Ausbildung macht. Jedes Stück zielt auf spezifische Techniken ab, wie z. B. :

Fingerfluidität.
Die melodische Phrasierung.
Die dynamischen Schattierungen.

Romantischer Stil :

Reiche Harmonien und ausdrucksstarke Melodien sind typisch für Moszkowski.
Jedes Stück hat eine deutliche Atmosphäre, die von leicht und fröhlich bis sanft und besinnlich reicht.

Prägnante Schreibweise:
Jedes Stück ist kurz, aber es gelingt ihnen, eine vollständige musikalische Idee einzufangen. Das macht sie perfekt für Schülervorspiele oder ein schnelles Studium.

Vielfalt der Charaktere :
Die Stücke erkunden verschiedene Stile und Stimmungen und bieten Pianisten eine vielfältige und einnehmende musikalische Palette.

Liste der zehn Stücke und allgemeine Beschreibung

Die Titel der Stücke sind nicht so beschreibend wie in anderen romantischen Sammlungen wie Schumanns Kinderszenen, aber jedes Stück spiegelt einen bestimmten Charakter wider. Eine mögliche Analyse sieht wie folgt aus:

Allegro vivace: Ein schnelles, helles Stück, das ideal ist, um an der Klarheit und Leichtigkeit der Finger zu arbeiten.
Andante cantabile: Eine lyrische und ausdrucksstarke Melodie, perfekt für das kantable (singende) Spiel.
Presto: Eine energische rhythmische Studie, bei der es auf Schnelligkeit und Präzision ankommt.
Moderato grazioso: Ein eleganter Tanz, bei dem die Phrasierung und die Kontrolle der Nuancen im Vordergrund stehen.
Allegretto scherzando: Ein Stück voller Lebendigkeit und Esprit, das eine feinfühlige Artikulation erfordert.
Andantino: Ein poetisches Stück, das zur Erkundung reicher harmonischer Farben einlädt.
Tempo di Valse: Ein kleiner, charmanter und anmutiger Walzer mit romantischem Charakter.
Maestoso: Ein etwas imposanteres Stück, das ideal ist, um einen runden, satten Klang zu entwickeln.
Allegro giocoso: Ein fröhliches, verspieltes Stück, das sich auf Flüssigkeit und Beweglichkeit konzentriert.
Andante tranquillo: Ein sanfter, beruhigender Abschluss, perfekt, um an der Subtilität des Anschlags zu arbeiten.

Pädagogische Bedeutung

Diese Stücke sind ideal für junge Pianisten und Amateure, die ihre Musikalität entwickeln möchten, ohne mit unüberwindbaren technischen Schwierigkeiten konfrontiert zu werden. Sie ermöglichen Fortschritte in :

Die ausdrucksstarke Interpretation.
Den Umgang mit dynamischen Kontrasten.
Die Klarheit der pianistischen Texturen.

Der Stil von Moritz Moszkowski

Moszkowski war ein Meister der pianistischen Eleganz. Seine Werke, selbst die einfachsten, legen besonderes Augenmerk auf Melodie und Harmonie, wodurch jedes Stück sowohl angenehm zu spielen als auch fesselnd anzuhören ist.

Vorschläge für die Interpretation

Ausdruck und Fluss: Jedes Stück muss sorgfältig interpretiert werden, um seinen einzigartigen Charakter widerzuspiegeln.
Leichtigkeit: Schnelle Passagen erfordern eine klare und leichte Artikulation ohne Schwere.
Dynamische Nuancen: Variieren Sie die Intensität, um den Reichtum der Melodien zu unterstreichen.

Vergleich mit anderen Sammlungen

Die Zehn kleinen Stücke, Op. 94 können mit ähnlichen pädagogischen Sammlungen verglichen werden, wie z. B. :

Die Kinderszenen, Op. 15 von Schumann.
Les Scenes d’enfants, Op. 92 von Mel Bonis.
Les Album pour la jeunesse von Tschaikowsky.

Diese Sammlungen sind zwar scheinbar bescheiden, bieten aber reiche Möglichkeiten zur Entwicklung von Musikalität und Stil.

Informazioni & osservazioni – Italiano

I “Dieci piccoli pezzi per pianoforte”, Op. 94 di Moritz Moszkowski (1854-1925) sono una raccolta affascinante e accessibile di brevi pezzi per pianoforte, scritti nello stile raffinato e melodico tipico di questo compositore virtuoso. Sebbene Moszkowski sia noto soprattutto per le sue opere tecnicamente brillanti e per i suoi famosi Études de virtuosité, Op. 72, questi brani mostrano un lato più intimo e poetico della sua scrittura.

Contesto e obiettivi pedagogici

Composti a scopo pedagogico, questi brani sono pensati per pianisti di livello intermedio. Offrono l’opportunità di lavorare su aspetti tecnici specifici, sviluppando al contempo l’espressione musicale. Tuttavia, nonostante il loro scopo didattico, rimangono vere e proprie miniature artistiche, piene di fascino ed eleganza.

Caratteristiche generali

Accessibilità tecnica:
I brani sono tecnicamente accessibili, il che li rende ideali per i pianisti in formazione. Ogni brano si rivolge a tecniche specifiche come

Fluidità delle dita.
Il fraseggio melodico.
Sfumature dinamiche.

Stile romantico:

Ricche armonie e melodie espressive sono tipiche di Moszkowski.
Ogni brano ha un’atmosfera distinta, che va dal leggero e gioioso al dolce e contemplativo.

Scrittura concisa:
Ogni brano è breve, ma riesce a catturare un’idea musicale completa. Questo li rende perfetti per i recital degli studenti o per uno studio veloce.

Varietà di personaggi:
I brani esplorano stili e stati d’animo diversi, offrendo ai pianisti una tavolozza musicale varia e coinvolgente.

Elenco dei dieci brani e descrizione generale

I titoli dei brani non sono così descrittivi come in altre raccolte romantiche, come le Kinderszenen di Schumann, ma ogni brano riflette un carattere specifico. Ecco una possibile analisi:

Allegro vivace: brano veloce e brillante, ideale per lavorare sulla chiarezza e sulla leggerezza delle dita.
Andante cantabile: una melodia lirica ed espressiva, perfetta per l’esecuzione cantabile.
Presto: un energico studio ritmico che enfatizza la velocità e la precisione.
Moderato grazioso: una danza elegante che enfatizza il fraseggio e il controllo delle sfumature.
Allegretto scherzando: un brano vivace e spiritoso che richiede un’articolazione delicata.
Andantino: un brano poetico che invita a esplorare i ricchi colori armonici.
Tempo di Valse: un piccolo valzer affascinante e grazioso dal carattere romantico.
Maestoso: un brano più imponente, ideale per sviluppare un suono pieno e ricco.
Allegro giocoso: un brano allegro e malizioso, incentrato sulla fluidità e sull’agilità.
Andante tranquillo: una conclusione dolce e rilassante, perfetta per lavorare sulla sottigliezza del tocco.

Importanza pedagogica

Questi brani sono ideali per giovani pianisti e dilettanti che desiderano sviluppare la loro musicalità senza dover affrontare difficoltà tecniche insormontabili. Permettono di progredire in :

Interpretazione espressiva.
Gestione dei contrasti dinamici.
Chiarezza delle tessiture pianistiche.

Lo stile di Moritz Moszkowski

Moszkowski è stato un maestro di eleganza pianistica. Le sue opere, anche le più semplici, prestano particolare attenzione alla melodia e all’armonia, rendendo ogni pezzo piacevole da suonare e accattivante da ascoltare.

Suggerimenti per l’esecuzione

Espressione e fluidità: ogni brano deve essere suonato con cura per riflettere il suo carattere unico.
Leggerezza: i passaggi veloci richiedono un’articolazione chiara e leggera, senza pesantezza.
Sfumature dinamiche: variare l’intensità per enfatizzare la ricchezza delle melodie.

Confronto con altre raccolte

I Dieci piccoli pezzi op. 94 possono essere confrontati con raccolte didattiche simili, come :

Kinderszenen, Op. 15 di Schumann.
Scenes d’enfants, Op. 92 di Mel Bonis.
Album per giovani di Tchaikovsky.

Queste raccolte, anche se di aspetto modesto, offrono ricche opportunità di sviluppare la musicalità e lo stile.

Conocimientos & comentarios – Español

Las «Diez pequeñas piezas para piano» Op. 94 de Moritz Moszkowski (1854-1925) son una encantadora y accesible colección de piezas cortas para piano, escritas en el refinado y melódico estilo típico de este virtuoso compositor. Aunque Moszkowski es más conocido por sus obras técnicamente brillantes y sus famosos Études de virtuosité, Op. 72, estas piezas muestran un lado más íntimo y poético de su escritura.

Contexto y objetivos pedagógicos

Compuestas con fines pedagógicos, estas piezas están destinadas a pianistas de nivel intermedio. Ofrecen la oportunidad de trabajar aspectos técnicos específicos a la vez que se desarrolla la expresión musical. Sin embargo, a pesar de su finalidad pedagógica, siguen siendo verdaderas miniaturas artísticas, llenas de encanto y elegancia.

Características generales

Accesibilidad técnica :
Las piezas son técnicamente accesibles, lo que las hace ideales para pianistas en formación. Cada pieza aborda técnicas específicas como

Fluidez de los dedos.
El fraseo melódico.
Matices dinámicos.

Estilo romántico:

Las ricas armonías y las melodías expresivas son típicas de Moszkowski.
Cada pieza tiene una atmósfera distinta, que va de ligera y alegre a suave y contemplativa.

Escritura concisa:
Cada pieza es breve, pero logra captar una idea musical completa. Esto las hace perfectas para recitales de estudiantes o para un estudio rápido.

Variedad de personajes:
Las piezas exploran diferentes estilos y estados de ánimo, ofreciendo a los pianistas una paleta musical variada y atractiva.

Lista de las diez piezas y descripción general

Los títulos de las piezas no son tan descriptivos como en otras colecciones románticas como las Kinderszenen de Schumann, pero cada pieza refleja un carácter específico. He aquí un posible análisis:

Allegro vivace: Una pieza rápida y brillante, ideal para trabajar la claridad y la ligereza de dedos.
Andante cantabile: Una melodía lírica y expresiva, perfecta para el canto.
Presto: Un enérgico estudio rítmico que enfatiza la velocidad y la precisión.
Moderato grazioso: Una danza elegante que enfatiza el fraseo y el control de los matices.
Allegretto scherzando: pieza viva e ingeniosa que requiere una articulación delicada.
Andantino: Una pieza poética que invita a explorar ricos colores armónicos.
Tempo di Valse: un vals encantador y elegante de carácter romántico.
Maestoso: Una pieza más imponente, ideal para desarrollar un sonido pleno y rico.
Allegro giocoso: Una pieza alegre y traviesa, centrada en la fluidez y la agilidad.
Andante tranquillo: Una conclusión suave y tranquilizadora, perfecta para trabajar la sutileza del toque.

Importancia pedagógica

Estas piezas son ideales para jóvenes pianistas y aficionados que desean desarrollar su musicalidad sin enfrentarse a dificultades técnicas insuperables. Permiten progresar en :

La interpretación expresiva.
Manejo de los contrastes dinámicos.
Claridad de las texturas pianísticas.

El estilo de Moritz Moszkowski

Moszkowski fue un maestro de la elegancia pianística. Sus obras, incluso las más sencillas, prestan especial atención a la melodía y la armonía, haciendo que cada pieza sea a la vez agradable de tocar y cautivadora de escuchar.

Sugerencias para la interpretación

Expresión y fluidez: cada pieza debe tocarse con cuidado para reflejar su carácter único.
Ligereza: los pasajes rápidos requieren una articulación clara y ligera, sin pesadez.
Matices dinámicos: varíe la intensidad para resaltar la riqueza de las melodías.

Comparación con otras colecciones

Las Diez Pequeñas Piezas, Op. 94 pueden compararse con colecciones pedagógicas similares como :

Kinderszenen, Op. 15 de Schumann.
Scenes d’enfants, Op. 92 de Mel Bonis.
Álbum para jóvenes, de Chaikovski.

Estas colecciones, aunque modestas en apariencia, ofrecen ricas oportunidades para desarrollar la musicalidad y el estilo.

Tracklist:
1 Prélude
2 Calme du soir
3 Idylle
4 Étude
5 Au vieux temps
6 Danse de la magicienne
7 Bagatelle
8 Cantilena
9 Pensée fugitive
10 Ronde joyeuse


Enjoy the silence…

from Apfel Café Music, ACM074

released 11 October, 2024

Jean-Michel Serres (Piano, Engineering, Mixing, Mastering, Cover Design)

Cover Art – “Landscape, 1917” by Konstantin Korovin

© 2024 Apfel Café Music
℗ 2024 Apfel Café Music

Mémorandum sur Moritz Moszkowski

Aperçu

Moritz Moszkowski (1854-1925) était un pianiste et compositeur allemand d’origine polonaise, surtout célèbre pour ses œuvres pour piano qui combinent virtuosité et mélodie captivante. Bien que relativement méconnu aujourd’hui, Moszkowski jouissait d’une grande popularité à son époque, et ses œuvres étaient fréquemment interprétées par les pianistes. Son style musical reste ancré dans le romantisme tardif, caractérisé par une écriture pianistique brillante, élégante et souvent exigeante techniquement.

Voici un aperçu de sa musique et de son influence :

Œuvres pour piano – Moszkowski a composé de nombreuses pièces pour piano, parmi lesquelles ses Études de virtuosité, Études op. 72, et la Valse op. 34, n°1 (connue pour son caractère léger et brillant). Ces pièces sont souvent techniquement exigeantes, conçues pour des pianistes de haut niveau.

Sens de la mélodie – Bien que sa musique ne soit pas révolutionnaire du point de vue harmonique, Moszkowski est réputé pour ses mélodies charmantes et mémorables. Sa musique évoque souvent une atmosphère élégante et brillante, typique de la fin du romantisme.

Orchestre et musique de chambre – Bien qu’il soit surtout connu pour ses œuvres pour piano, Moszkowski a également composé des œuvres pour orchestre, notamment sa Suite d’orchestre op. 39, ainsi que de la musique de chambre, comme son Quintette avec piano en mi majeur, op. 3. Ces œuvres montrent son talent pour la couleur orchestrale et sa compréhension de la forme musicale.

Pédagogie – Moszkowski était un pédagogue respecté et a formé de nombreux élèves. Ses pièces d’étude pour piano sont encore aujourd’hui utilisées pour développer la technique des pianistes en raison de leur efficacité pédagogique et de leur attrait musical.

Influence – Sa musique a influencé plusieurs pianistes et compositeurs du début du XXe siècle, bien que son style ait été éclipsé par des courants modernistes. Ses œuvres demeurent toutefois appréciées pour leur charme mélodique et leur brillant, et sont souvent jouées par des pianistes qui recherchent des pièces romantiques de virtuosité.

Moszkowski est donc une figure intéressante du romantisme finissant : il allie dans ses œuvres une virtuosité pianistique typique de l’époque à une clarté mélodique et harmonique accessible.

Moritz Moszkowski est principalement associé au romantisme tardif. Sa musique reflète les caractéristiques du romantisme par son lyrisme, sa virtuosité pianistique, et ses mélodies expressives. Il a composé dans un style harmonique et mélodique qui s’inscrit dans la continuité des compositeurs romantiques, comme Frédéric Chopin et Franz Liszt.

Bien qu’il soit contemporain de mouvements comme l’impressionnisme et le modernisme, il n’a pas intégré les innovations harmoniques et formelles de ces styles dans ses œuvres. Son écriture reste conservatrice par rapport aux explorations plus audacieuses de compositeurs comme Claude Debussy ou Maurice Ravel. Au lieu de cela, Moszkowski privilégie une esthétique élégante, mélodieuse, et souvent brillante, typique de la fin du romantisme, sans vraiment s’engager dans le modernisme ou l’impressionnisme.

Histoire

Moritz Moszkowski, né en 1854 à Breslau (aujourd’hui Wrocław), a grandi dans une famille d’origine polonaise, où la musique occupait une place importante. Dès son enfance, il montre un talent exceptionnel pour la musique, et ses parents décident de soutenir sa formation. Il étudie le piano et le violon au Conservatoire de Dresde, puis à celui de Stern, à Berlin, où il se consacre davantage au piano, son instrument principal. Il devient rapidement reconnu pour sa technique brillante et son toucher élégant, se faisant une place parmi les pianistes virtuoses de l’époque.

Dans les années 1870, Moszkowski commence à se faire un nom comme compositeur. Il obtient ses premiers succès avec des pièces pour piano qui séduisent les salons européens, notamment sa célèbre Valse brillante en mi majeur, op. 34. Son style, marqué par des mélodies fluides et des harmonies raffinées, devient rapidement populaire, et ses œuvres pour piano, notamment ses études et valses, sont particulièrement appréciées pour leur virtuosité et leur musicalité.

Au sommet de sa carrière dans les années 1880 et 1890, Moszkowski est reconnu comme l’un des compositeurs les plus talentueux de sa génération. En 1897, il s’installe à Paris, où il s’intègre dans la scène musicale tout en maintenant une carrière de professeur et de compositeur. Il devient une figure influente, enseignant à de nombreux élèves et gagnant le respect de ses pairs, notamment Camille Saint-Saëns et Ignacy Paderewski, qui admirent son style.

Malheureusement, le style de Moszkowski commence à passer de mode au début du XXe siècle, alors que des courants modernes comme l’impressionnisme et le modernisme émergent. De plus, des investissements mal gérés et des dépenses importantes l’amènent à des difficultés financières croissantes. La Première Guerre mondiale aggrave encore sa situation, et malgré ses talents et son succès passé, Moszkowski se retrouve progressivement isolé et dans une situation financière difficile.

À la fin de sa vie, Moszkowski donne quelques concerts pour subvenir à ses besoins, mais sa santé décline. Il meurt en 1925, dans des conditions modestes à Paris. Si sa popularité avait diminué à cette époque, Moszkowski a laissé un héritage important dans le répertoire de piano romantique, avec des œuvres appréciées pour leur charme mélodique et leur virtuosité. Ses Études de virtuosité, op. 72, entre autres, restent aujourd’hui des classiques de la pédagogie pianistique, perpétuant sa contribution unique à la musique romantique.

Relations des autre compositeurs

Franz Liszt – Liszt a été une figure inspirante pour Moszkowski, surtout en tant que virtuose du piano. On sait que Moszkowski a rencontré Liszt et a bénéficié de son soutien en tant que jeune compositeur et pianiste. Liszt a reconnu le talent de Moszkowski, ce qui a contribué à lancer sa carrière.

Camille Saint-Saëns – Moszkowski et Saint-Saëns se respectaient et entretenaient des relations amicales. Saint-Saëns appréciait particulièrement la musique de Moszkowski pour sa virtuosité et son charme. Les deux partagent une sensibilité harmonique et mélodique classique, bien qu’avec des nuances nationales différentes.

Ignacy Jan Paderewski – Le pianiste et compositeur polonais Ignacy Paderewski, qui était également une grande figure de la scène musicale européenne, a souvent exprimé son admiration pour Moszkowski. Les deux hommes étaient en contact, et Paderewski jouait souvent les œuvres de Moszkowski dans ses récitals.

Isaac Albéniz – Moszkowski a rencontré le compositeur espagnol Isaac Albéniz, et les deux sont devenus amis. Ils partageaient un goût pour la virtuosité pianistique et l’expression mélodique. Moszkowski a soutenu Albéniz en le recommandant dans le milieu musical parisien, ce qui a aidé Albéniz à se faire connaître en France.

Gabriel Fauré – Bien qu’ils ne soient pas particulièrement proches, Moszkowski a rencontré Fauré lors de ses années passées en France. Leur musique, bien que très différente dans le style, partage parfois une sensibilité harmonique raffinée et un goût pour l’élégance mélodique. Ils se respectaient mutuellement, et Fauré a influencé l’environnement musical parisien dans lequel Moszkowski a évolué.

Emil von Sauer – Emil von Sauer, un autre pianiste virtuose de l’époque, entretenait une correspondance avec Moszkowski. Les deux hommes se respectaient en tant que musiciens et interprètes. Von Sauer jouait également les œuvres de Moszkowski, appréciant leur virtuosité.

Moszkowski avait également des relations avec d’autres figures musicales de son époque en tant que professeur et pédagogue, influençant ainsi une génération de jeunes pianistes et compositeurs. Ses interactions avec ces contemporains montrent son intégration dans le milieu musical européen, même s’il n’était pas aussi lié aux cercles avant-gardistes de l’époque.

Compositeurs similaires

Moritz Moszkowski, avec son style élégant et virtuose ancré dans le romantisme tardif, partage des affinités stylistiques avec plusieurs compositeurs de son époque qui privilégiaient également le charme mélodique et l’expressivité pianistique. Voici quelques compositeurs dont les styles rappellent celui de Moszkowski :

Edvard Grieg – Bien que Grieg soit norvégien et ait souvent intégré des éléments folkloriques nordiques, ses pièces pour piano, comme ses Pièces lyriques, partagent avec celles de Moszkowski une clarté mélodique et une approche délicate de l’harmonie.

Anton Rubinstein – Pianiste virtuose et compositeur russe, Rubinstein a influencé les compositeurs romantiques tardifs avec ses œuvres pour piano brillantes et expressives. Son style romantique et virtuose est proche de celui de Moszkowski, bien qu’il soit souvent plus grandiose dans ses compositions.

Ignacy Jan Paderewski – Contemporain de Moszkowski et lui aussi polonais d’origine, Paderewski était connu pour ses compositions pour piano riches en virtuosité et en mélodie. Les deux compositeurs partagent un style romantique lyrique qui valorise la beauté mélodique.

Camille Saint-Saëns – La musique de Saint-Saëns, en particulier dans ses pièces pour piano et ses concertos, présente des similitudes avec celle de Moszkowski, en alliant virtuosité et élégance. Les deux compositeurs partagent un goût pour la finesse mélodique et l’inventivité technique sans déroger aux conventions tonales.

Emil von Sauer – Ce pianiste et compositeur autrichien, élève de Liszt, a un style pianistique riche et virtuose, semblable à celui de Moszkowski. Il a composé des pièces d’une grande expressivité qui rappellent le style de Moszkowski par leur charme et leur exigence technique.

Theodor Leschetizky – Également élève de Czerny et figure influente de la musique romantique, Leschetizky partage avec Moszkowski un amour pour le répertoire pianistique virtuose et mélodieux, souvent axé sur des textures claires et des lignes lyriques.

Alexander Scriabine (jeunes années) – Dans ses premières compositions pour piano, Scriabine a écrit dans un style romantique proche de Chopin, avec une virtuosité et une expressivité qui peuvent rappeler Moszkowski, bien que son évolution musicale le mènera rapidement vers un langage plus harmonique et mystique.

Chronologie

Jeunesse et formation

1854 : Naissance de Moritz Moszkowski le 23 août à Breslau (aujourd’hui Wrocław, en Pologne), dans une famille juive d’origine polonaise. Sa famille s’installe ensuite à Dresde.
1865 : À 11 ans, il commence ses études musicales au Conservatoire de Dresde, où il étudie le piano et le violon.
1869 : À 15 ans, il entre au Conservatoire de Stern à Berlin, où il étudie le piano avec Eduard Frank, la composition avec Friedrich Kiel et le violon avec Philipp Scharwenka.

Début de carrière et succès

1873 : Fait ses débuts de concertiste à Berlin, obtenant un succès immédiat en tant que pianiste virtuose.
Années 1870 : Moszkowski commence à composer des œuvres pour piano qui attirent l’attention pour leur virtuosité et leur charme mélodique.
1875 : Composition de sa célèbre Valse brillante en mi majeur, op. 34, no 1, une pièce qui deviendra l’une de ses œuvres les plus jouées.
1879 : Devient professeur de piano au Conservatoire de Berlin, où il commence à former des élèves tout en continuant sa carrière de compositeur et de pianiste.

Période de grande popularité

1880 : Sa Sérénade op. 15 devient un succès dans les salons de musique européens.
1884 : Écrit ses célèbres Études de virtuosité, op. 72, des études techniques encore largement utilisées dans les conservatoires aujourd’hui.
1885 : Il épouse Henriette Chaminade, sœur de la compositrice Cécile Chaminade. Leur mariage ne dure que quelques années.
Années 1890 : Moszkowski continue de composer des pièces pour piano, des œuvres de musique de chambre et des pièces orchestrales. Sa Suite d’orchestre, op. 39 (1894) est particulièrement appréciée.

Installation à Paris et déclin

1897 : Moszkowski s’installe à Paris, où il devient une figure respectée du monde musical. Cependant, son style commence à être perçu comme passé de mode à une époque où l’impressionnisme et le modernisme émergent.
Début des années 1900 : Ses œuvres continuent d’être jouées, mais sa carrière de compositeur décline. Moszkowski se tourne davantage vers l’enseignement et la critique musicale pour subvenir à ses besoins.
1908 : Il participe au jury du Conservatoire de Paris pour les concours de piano, étant apprécié comme pédagogue.

Difficultés financières et dernières années

Années 1910 : Moszkowski connaît des difficultés financières croissantes en raison d’une mauvaise gestion de ses finances et de la diminution de sa popularité.
1914 : La Première Guerre mondiale aggrave sa situation financière, et Moszkowski, bien que toujours respecté, vit modestement à Paris.
1921 : Il donne un dernier concert pour lever des fonds pour lui-même, mais sa santé décline.

Décès

1925 : Moritz Moszkowski meurt le 4 mars 1925 à Paris dans des conditions modestes, après des années de difficultés financières.

Héritage

Bien que sa popularité ait diminué dans les dernières années de sa vie, Moszkowski reste reconnu pour son influence sur le répertoire pianistique romantique. Ses œuvres sont encore appréciées pour leur virtuosité et leur charme, et plusieurs de ses études et pièces pour piano continuent de figurer dans le répertoire des pianistes.

Œuvres célèbres de piano solo

Moritz Moszkowski est surtout connu pour ses œuvres de piano solo, qui brillent par leur virtuosité, leur élégance et leur charme mélodique. Voici certaines de ses pièces de piano les plus célèbres :

Études de virtuosité, op. 72 (1893) – Sans doute son recueil le plus célèbre, ces études sont appréciées pour leur combinaison de défis techniques et de musicalité accessible. Elles couvrent différents aspects techniques du piano, avec des lignes mélodiques attrayantes.

Valse brillante en mi majeur, op. 34, no 1 – Cette valse est l’une des œuvres les plus populaires de Moszkowski. Elle est souvent jouée comme pièce de concert pour sa vivacité et sa virtuosité, et elle illustre bien son style lyrique et brillant.

Caprice espagnol, op. 37 – Cette pièce évoque des couleurs espagnoles dans un style dynamique et enjoué. Elle est particulièrement aimée pour son rythme entraînant et ses ornements virtuoses.

Étincelles, op. 36, no 6 – Une courte pièce brillante qui fait partie du recueil Moments musicaux. Elle est rapide et vive, ressemblant à un feu d’artifice musical.

Sérénade, op. 15, no 1 – D’une mélodie charmante et accessible, cette pièce est souvent jouée dans les salons et est aimée pour sa simplicité lyrique et son caractère apaisant.

Pièces caractéristiques, op. 36 – Ce recueil contient plusieurs miniatures, chacune avec son propre caractère distinctif. Outre Étincelles, il inclut d’autres pièces charmantes et évocatrices.

Valses pour piano, op. 41 – Cette série de valses combine la grâce et l’élégance avec une écriture pianistique brillante, parfaite pour les récitals.

Romance sans paroles, op. 26 – Pièce lyrique et délicate, souvent interprétée pour sa mélodie touchante et son expression romantique.

Œuvres célèbres

Œuvres orchestrales

Suite d’orchestre en sol mineur, op. 39 – Composée en 1894, cette suite en cinq mouvements est l’une des œuvres orchestrales les plus appréciées de Moszkowski. Elle se distingue par sa richesse harmonique et sa couleur orchestrale, avec des mouvements lyriques et dansants.

Concerto pour piano en mi majeur, op. 59 – Bien qu’il ne soit pas joué aussi souvent que les concertos de Liszt ou de Rachmaninov, ce concerto est une œuvre brillante et virtuose. Il témoigne de la maîtrise de Moszkowski dans l’écriture pianistique, et son second mouvement est particulièrement apprécié pour son lyrisme.

Concerto pour violon en do majeur, op. 30 – Ce concerto pour violon est relativement peu connu mais mérite l’attention pour sa mélodie chaleureuse et ses passages virtuoses. Il montre son intérêt pour le violon, un instrument qu’il a étudié dans sa jeunesse.

Musique de chambre

Quintette avec piano en mi majeur, op. 3 – Composée assez tôt dans sa carrière, cette œuvre est l’une de ses plus importantes en musique de chambre. Elle est notable pour sa structure solide et ses thèmes mélodiques accrocheurs, avec un piano qui dialogue brillamment avec les cordes.

Suite pour deux violons et piano, op. 71 – Cette suite est très appréciée pour son originalité et son charme. Elle est composée de quatre mouvements et offre une combinaison élégante et équilibrée de mélodies virtuoses entre les deux violons et le piano.

Œuvres vocales

Chansons – Moszkowski a également composé quelques œuvres vocales, notamment des chansons dans un style romantique. Bien que moins célèbres, ces chansons présentent un lyrisme mélodieux similaire à celui de ses pièces pour piano.

Opéra Boabdil, op. 49 – Cet opéra, basé sur la vie du dernier roi musulman de Grenade, montre l’intérêt de Moszkowski pour l’exotisme. Bien qu’il ne soit pas fréquemment joué, il comporte des moments dramatiques et des passages mélodiques mémorables.

Œuvres pour orchestre et piano

Fantaisie pour piano et orchestre sur des airs populaires espagnols, op. 32 – Cette œuvre utilise des airs espagnols pour créer un ensemble vif et coloré, typique de l’intérêt de Moszkowski pour les thèmes espagnols.

Page de contenu de la music

Moritz Moszkowski: L’œuvre pour piano
on YouTube

Moritz Moszkowski: L’œuvre pour piano
on Spotify

Best Classical Recordings
on YouTube

Best Classical Recordings
on Spotify

Jean-Michel Serres Apfel Café Apfelsaft Cinema Music QR Codes Centre Français 2024.

Översättning | Experiments & Poems 1905-1908 av Rupert Brooke

Näst bästa

Här i mörkret, o hjärta;
Ensam med jordens ände och natten
Och tystnaden, och den konstiga varma lukten av klöver;
Klar syn, även om den bryter dig; Bort långt bort
Från döden bättre, det kära gamla nöjet;
Kasta bort din dröm om odödlighet,
O trogna, o hänsynslösa älskare
Det finns frid för dig, och säkerhet; här den enda
Visdom – sanning! – Varje dag är den goda solen lycklig
Regnar kärlek och slit på dig, vin och sång;
De gröna skogarna ler, vinden blåser, hela dagen lång
Och natten.” Och natten avslutar allting. Då kommer
Ingen lampa lyser i skyn, ingen röst ropar.
Eller ljus förändras, eller drömmar och former flyter!
(Och, hjärta, för alla dina suckar,
Denna storhet och dessa tårar är mer och mer …)

Och sanningen har inget nytt att hoppas på,
Hjärta, vem gråter du fortfarande till i paradiset?
Viskar de fortfarande, de svaga gamla ropen
“Hälften ungdom och sång, fest och karneval,
Genom skratt och genom rosor, även gamla
En kommer döden, av skuggiga och konstanta fötter,
Döden är slutet, slutet!”
Stolt, och, klarögd och leende, kom för att hälsa
Döden som en vän!

Odödlighetens exil, klokt starkt,
Strävar genom mörkret med oönskade ögon
Till vad som kan bortom honom. Placera din avgång,
O hjärta, för evigt! Men, bakom natten.
Vänta på den stora ofödda, någon plats långt borta,
Av extrema vita soluppgångar. Och ljuset,
Återvänder, skulle göra timmarna gyllene,
Havet en vindstilla nivå, jorden en gräsmatta
Platser för soliga danser rymliga och fulla
Och skratt, musik, och mellan blommorna,
Lyckliga män med barnsliga hjärtan och ansikten som barn
O hjärta, i den stora gryningen!

1908

Dagen jag älskade

Ömt, den dag jag älskade, sluter jag mina ögon.
_ Och slätar över din lugna panna
Halvljusets grå slöjor fördjupas: färgerna dör bort
_ Jag bär dig, en lätt börda, till sandens slöja

Där vilar din väntande båt, havets glatta kust skapad
_ Blume-enguirlande, med allt grått gräs från vattnet krönt
Där ska du läggas, rädsla för att passera eller hopp om att titta
Och över det strömmande havet, utan ett ljud

Mains fables ses du ska strida utanför, utanför vår syn,
_ Vi med utsträckta armar och vaga ögon på långt skimmer
Och marmorsand … ovanför skymning förändras kallt
_ Mer än skratt går, eller regn, mer än dagdrömmeri

Det blir inget av dörr, inget av gryning ö-ljus! Men min älskling
_ Gaspille svart, och, till sist, bränna ultimata på fonce.
Åh, den sista elden – och du, varken kyss eller snäll där!
_ Åh, den sena röda ensamma vägen, och vi gråter där!

(Vi finner dig blek och stilla, och märkligt krönt med blommor,
Kärleksfull och hemlighetsfull som ett barn. Du kommer med oss.
Kom lycklig, hand i hand med den unga tiden att dansa,
Upp till täcket i gryningen!) Tomt handhavande och mörkt.

Grå sand böjer sig framför mig…. Från de inre ängarna
_ Parfym av juni och klöver, flyter det svarta, och fyller
Det döda havets ihåliga ansikten små skuggor klättrar,
_ Och vit tystnad överflödar kullarnas ihålighet.

Fast i boet stampas varje trött vinge
_ Gjorde alla röster glada; och vi, som håller dig kär
Vi vänder oss österut och hemåt ensamma, minns
_ Dag som jag älskade, dag som jag älskade, natten är här!

Solnedgång: Vanlig måne

De lägger sig ner i…
Jag rullar ihop mig på marken, jag går, jag ensam.
Höga och kalla hundra drömmare, o drottning, högdrömmare och ensam.

Vi sov längre, vem kan knappt vinna
Den av vit flamma, och nattens långa skrik;
De förbipasserande som inte erbjuder någon syn; mumlet från världen nedanför
Med längtan, med nostalgi.
Till elden som inte brinner,
Till avgift utan hjärta, till extas utan flamma!….

Utan hjälp lägger jag mig ner.
Och runt mig går observatörernas fötter.
Det är ett rykte och en blixt av vingar ovanför mitt huvud
En outhärdlig explosion av vingar…

Hela jorden växer eld,
En vit läpp av önskan
Borstar friskt mot pannan, viskar sovande saker.
Jorden sänker fulla bekvämligheter; och luften är förtjust med sätt.
Passager täckta med vackra händer,
Hjälper en blind och lycklig, som snubblar och vandrar
Händerna sträcker sig och flyter, upp, upp, genom berömmet
Av otaliga agenttrumpeter, genom rop,
Till all ära, till all tillfredsställelse, till hög oändlighet,
Till nåd, stillhet, moderns ögon
Och skratt, och läppar av ljus.

AUGUSTI 1908

I undersökningen

Se, se! Från den lugna himlen
Till fönstret min Herre solen!
Och mina ögon
Var bländade och berusade av mystiskt guld,
Den gyllene glansen som dränkte och krönte mig
virvlade och svängde mig runt i rummet… Runt omkring mig,
Till vänster och höger,
Runda linjer och gamla,
Dårar med glasartade ögon som klottrade, växte rätt,
Resonerade cirkulärt och gloriade med heligt ljus.
Flamman tände deras hår,
Och deras brinnande ögon växte unga och kloka.
Var och en som en gud eller kungars kung.
Klädda i vitt och blixt
(Skriver fortfarande ner allt);
Och ett tumultartat mummel av vingar
Växte över hallen;
Och jag kände den eviga vita elden
Och, genom portaler öppna,
Gyre i gyre,
Ärkeänglar och änglar, beundrande, hälsande,
Och ett skugglöst ansikte…
Mot ljuset försvinner:
Och de var bara galna fortfarande, galna som inte visste,
De klottrade fortfarande, ögonen glasartade och de odödliga passiva.

10 NOVEMBER 1908

Pinjeträd och himmel: Kväll

Jag hade sett kvällshimmelns sorg
Och känt havet, och jorden, och den varma klövern
Och lyssnat till vågorna och måsens hånfulla rop

Och i allt detta fanns det uråldriga ropet,
Den sång de fortfarande sjunger – ”Det bästa är över!
Du kan minnas nu, och tänka, och sucka,
O älskande odjur!”
Och jag var trött och sjuk och allt var över,
Och för att jag,
kunde jag aldrig återfå
Ett ögonblick av de goda timmarna som var över.
Och jag var ledsen och sjuklig, och önskade att dö

Då från den sorgliga västra vägen trött
Jag ser tallarna mot den vita norra himlen,
Mycket vackra, och lugna, och lutande
sina skarpa svarta huvuden mot en tyst himmel.
Och det var frid i dem; och jag
Var lycklig, och glömde att leka med älskaren,
Jag skrattade och ville ej mer dö;
Var glad för dig, o tallar och himmel!

LULWORTH, 9 JULI 1907

Wagner

Går lugnt in i den lättsinniga halvan,
_ Som med ett fett brett ansikte utan hår
Älskar kärleksmusik av dålig kvalitet
_ Gillar kvinnor i trängsel
_ _ Och ber att få lyssna till det ljud de förde.

Deras hårda ögonlock hängde över hälften,
_ Stora fickor svänger under deras ögon.
Han lyssnar, tror sig vara älskaren,
_ Blåsningar från deras astmatiska mage suckar;
_ _ Han gillar att tänka en paus från deras hjärtan.

Musiken ökar. Deras feta fötter darrar.
_ Deras små läppar är klara med med ett slem.
Musiken ökar. Kvinnorna skakar.
Och allt detta, i perfekt tid
_ _ Deras svängande magar hänger skakande.

DROTTNINGENS SAL 1908

Ärkeänglarnas vision

Sakta från tysta toppar, den vita kanten av världen,
Trampar fyra ärkeänglar, ljusa mot den likgiltiga himlen
Uthållighet, med tystnad till och med steget, och de magnifika vingarna rullar upp,
En liten mörk kista, där ett barn måste ligga,
Han var mycket, mycket liten. (Men du hade föreställt dig. Gud kunde någonsin
Gav ett barn spill av vår och solljus,
Och höll honom i det ensamma skalet, för att sjunka för evigt
_ I tomhet och tystnad, i natten…)

De flödade sedan från den rena toppen och såg den falla,
_ Through unknown obscurities, their fragile black coffins – and in them
Guds ynkliga lilla kropp, splittrad och svag,
Och rullade ihop sig som ett skrynkligt blomblad
Tills det var mer synligt; sedan vände sig igen
Med tysta sorgsna ansikten ner till slätten.

DECEMBER 1906

Sjöstranden

Snabbt ut ur bandets rytm
_ Det goda skrattet i massan, männens kärleksfulla ögon.
_ Jag dras mot natten: jag måste vända igen
Där, som går ner bortom den outforskade stranden nedanför
Den gamla rastlösa oceanen. All skugga
Är överflödande av magi och rörelse. Jag vandrar bara
_ Här på kanten av tystnad, rädd hälften.

Väntar på ett tecken. I mitt djupa hjärta
De trista vattnen sväller mot månen,
Och alla mina strömmar ligger. Från insidan
Hoppar ett glatt fragment av någon hånfull sång,
Som klirrar och skrattar och försvinner i sanden,
Och döden mellan havsmuren och havet.

Vid Smet-smets död, sjöhästgudinnan

SÅNG AV EN FORNTIDA EGYPTISK STAM

(Prästerna med templet)
Hon var skrynklig, stum och hemsk? Hon var vår mor.
Hon var lustfylld och oanständig? – men en Gud: vi hade ingen annan.
På dagen var hon dold och stum, men när natten föll stönade hon i skuggorna;
Vi Hon skakade och gav sin vilja i mörkret; vi var rädda.

(Människor utan)
Hon sände oss sorg,
Och vi gjorde honnör inför henne;
Hon var fortfarande på ytan
Och lugnade våra suckar;
_ Och vad ska vi göra?
_ _ Nu dör Gud

(Människor med)
Hon hungrade och åt våra barn; – hur vi skulle stanna henne.
Hon tog våra unga män och jungfrur; – våra saker lydde henne.
Vi var villiga och hånades och smädades från alla länder: det var vår stolthet.
Hon gav oss mat och älskade oss, och vi dog; nu är hon död.

(Människor utan)
Hon var stark;
Men döden är starkare.
Hon dominerade oss länge.
_ _ Men tiden är längre;
_ Hon lindrade vår olycka
Och stillade våra suckar;
Och vad ska vi göra?
Nu är Gud döende

1908

Pilgrimernas sång

DE STANNADE RUNT ELDEN PÅ KVÄLLEN, EFTER MÅNENS NEDGÅNG, OCH SJÖNG DENNA OVÄRDIGA SÅNG FÖR TRÄDET.

Vilket ljus från de minneslösa himlarna
Hade läst dig igen med våra ögon,
Du som är det vi söker, vem är det vi måste upptäcka?…
En viss parfym av vinden,
Ditt ansikte dolt bortom väster,
Dessa dagar kallade oss; på sökandet
Äldre stig vi trampade,
Mer oändlig än önskan…
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Gud bort,
Sucka med din grymma röst, som fyller
Själen med avund till de mörka kullarna
Och den svaga horisonten! För där kommer
Grå stunder av resesjuka
Gamla stumma, när ingen sång
Kan trösta oss; men vägen verkar lång;
Och vi minns…
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Åh! Slaget
Av heliga fötter utan återvändo,
Och pilgrimernas sånger utan återvändo!…
De eldar vi tände brinner fortfarande
På de gamla heliga platserna i hemmet. Våra föräldrar
Byggde tempel, och i dem
För att be till de gudar vi känner; och vi bor
I snälla små hus,
Vara lyckliga (vi minns hur!)
Och fridfulla även vid döden…
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Du,
Gud av längtansfulla vandringar,
Våra hjärtan är sjuka av fruktlös återkomst,
Och gråter efter förlorad önskan.
Låt oss uppmuntra varandra framåt! också med eld
Förbrukande drömmar om annan lycka.
Det bästa du ger, ger det
Sak nog – att resa igen
Över slätten, över kullen,
Utan tvekan genom skuggorna,
mitt i den orädda tystnaden,
Tills du i en plötslig böj ser
Mot de svarta och viskande träden
Ditt altare, vitt av förundran,
Bland de naknas skogar.

1907

Djurens sång

SJÖNG, EN NATT, I STÄDERNA, I MÖRKRET

Kom, kom, kom! Kom till mig, kom till mig!
Du är mörk och tråkig genom den vanliga dagen
Men nu är det natt!
Det är en skamlig natt, och Gud sover!
(Kände du inte den snabba elden som kröp
Genom den hungriga fisken, och önskan om njutning,
Och drömmarnas varma hemlighet som dagen inte kan berätta?)…
…Huset är stumt;
Natten kallar på dig… Kom, ah, kom!
Nerför den mörka trappan, genom den knarrande dörren,
Nakna, krypande på händer och fötter
-Det är en rendezvous! -Det är en rendezvous!
Du är inte längre människa, utan långt
Djur och Gud… Gå nerför gatan utan ljus
På små svarta stigar, och hemliga platser,
I mörker och gyttja,
Svaga skratt runt omkring, och såriga ansikten
Genom stjärnljuset ses – ah! följ med oss!
För mörkret mumlar en önskan utan synlighet
Och nattens fingrar är förälskade…
Håll fast när vi kastar,
Genom galna mummel ber dig, och varma händer klamrar sig fast vid dig,
Och beröring och sting av naket kött,
Den mjuka flanken vid din sida, och sidan som borstar –
”Ikväll”, var aldrig uppmärksam!
Obeveklig och tyst följer med mig,
Tills staden slutar plötsligt
Och kurvan av breda öppna körfält
Ut ur nattens röster,
Bortom önskan och rädsla,
Till det platta vattnet i månskenet
Till de platta vattnen, lugna och klara
Till de oroliga svarta slätterna i havet som kallar.

1906

Fail

Eftersom Gud sätter sitt adamantinska öde
Mellan mitt tråkiga hjärta och denna önskan
Jag svär att jag ska spränga järngrinden
_ Jag reser mig och förbannar Honom på deras eldtron.
Jorden skakade vid min hädelsens tron,
Men kärleken var bara en flamma runt mina fötter;
Han stolt en gyllene trappa jag gick; och slog
Tre gånger på wicket, och jag gick in med ett rop –

Alla de stora gårdarna var tysta i solskenet
_ Och fulla av tomma ekon: mossa hade vuxit
Ovanför den släta trottoaren, och började
Klättra upp i de dammiga rådskamrarna
En fåfäng vind blåste runt den tomma tronen
Och skakade de hårda gardinerna på väggarna.

Ante Aram

Inför din heliga plats knäböjer jag, en okänd tillbedjare,
Sjunger märkliga hymner till dig och sorgsna litanior,
rökelse av begravningssånger, betalare som är helig myrra.

Ah! gudinna, på din tron av regn och svaga och låga suckar,
Trötta till slut till sluttningen kommer foten som felar
Och fåfänga hjärtan som tröttnat på världens fåfänglighet.

Hur ärlig denna djupa tystnad för resenären
Döv av vindens dån över den öppna himlen!
Ljuvlig, efter den stickande och bittra brisen från vattenhimlen,

Lethean-vin blekt i dina bägare!…
Jag kommer inför dig, jag, trötta resenär,
För att lyssna till skräcken på den heliga platsen, de avlägsna ropen,

Och de onda viskningarna i mörkret, eller det snabba dånet
_ Av fruktansvärda vindar – jag, den minsta av alla dina hängivna,
Med fabel hoppas att se det doftande mörkret röra sig,

Och, när vi skiljs åt, inramar dess lugna mysterier
Ett ansikte, med munnar mer ömma än höstliljor,
Och rösten ljuvare än klagomålet bort från violer är,

Eller det mjuka stönandet från någon gråögd lutspelare.

Dawn

FRÅN TÅGET MELLAN BOLOGNA OCH MILAN, ANDRA KLASS

Mitt emot mig snarkar och taranpirrar två tyska kvinnor
_ Genom virvlande, dystert mörker skakar vi och vrålar.
Vi var här för evigt: till och med fortfarande.
En svag klocka säger två timmar, två eoner, mer.
Fönstren är tätt stängda och klibbigt fuktiga
Med en nattlig foetor. Det är mer än två timmar;
Två timmar till gryningen och Milano; två timmar till.
Mitt emot mig snarkar och taranpirrar två tyska kvinnor…

En av dem vaknar, spottar och somnar igen.
Mörkret skakar. Ett blekt ljus genom regnet
Slår mot våra ansikten, tecknade och vita. Någonstans
En ny dag breder ut sig; och inuti är den smutsiga luften
Är kall, fuktig och smutsigare än förut…
Mitt emot mig snarkar och snarkar två tyska kvinnor.

Kallelsen

Ut ur sömnens intet,
Den långsamma drömmen om evighet,
Det var en åska på havet:
Jag kom för att du kallade på mig.

Jag bröt mig igenom nattens primitiva galler
Jag vågade den fruktansvärda forntida förbannelsen
Och lyste genom rader av skrämda stjärnor
Plötsligt i hela universum!

De eviga ljuddämparna bröts;
Helvetet blev himmel när jag passerade förbi.
Vad skulle jag ge dig som en symbol,
En suck att vi möttes, äntligen!

Jag ska upphöra och smida stjärnorna igen,
Bryt himlen med en sång;
Odödlig i min kärlek till dig,
För jag älskar dig, väldigt mycket

Din mun ska håna de gamla och de kloka
Ditt skratt borde fylla världen med eld,
Jag ska skriva i himlen att de krymper
Ditt namns scharlakansröda prakt,

Från himlen sprucken, och ett helvete nedanför
Dör i den ultimata galna elden
Och mörkret faller, med hånfull åska,
på människors drömmar och önskningar.

Sedan ensamma i de tomma utrymmena
De döda, som går mycket tyst,
Bör frukta glansen av våra ansikten
Genom all den mörka oändligheten.

Så, klädda i perfekt kärlek,
Det eviga slutet måste hitta oss en,
Bara ovanför natten, ovanför
Den döde gudens stoft, ensamma.

De resande

Är det dags? Vi lämnar denna plats för att vila
_ Made fair by one and another for a while.
Nu, för en guds hastighet, en sista galen omfamning;
Den långa vägen då, inte tänd av din fabel skratt.
Den långa vägen! Och du så långt borta!
Åh, jag skulle ringa tillbaka! men … varje krypande dag
Kommer att bleka en scharlakansröd läpp, varje mil
Hård den kära sorgen av ditt ansikte ihågkommen.

… Tror du att det finns en avlägsen gränsstad nånstans?
I utkanten av öknen, det sista land vi känner till,
En möjlig avmagrad gräns för vårt ljus,
Där väntar du på mig, och så går vi
Tillsammans, hand i hand, dit bort
Inuti avfallet vet vi ingenting, inuti natten?

Begynnelsen

En dag var jag tvungen att gå upp och ta med mina vänner ut
Och ändå hitta dig på andra sidan världens ände,
Du är vad jag tycker är så rätt
(Rör vid dina händer och lukta på ditt hår!),
Min gud ensam i de dagar som var.
Mina ivriga fötter borde hitta dig fortfarande,
Genom de sorgliga åren och smärtans märke
Kommer du att förändras helt; för jag var tvungen att veta
(Hur skulle jag kunna glömma att ha älskat dig då?)
I det sorgliga halvljuset på kvällen,
Det ansikte som var hela min soluppgång.
Så då vid jordens kant jag ska tvätta mig själv
Och hålla dig tätt i varje hand.
Och se din ålder och ditt askgråa hår
Jag ska förbanna det du en gång var,
För det är förändrat och blekt och gammalt.
(Munnen som var scharlakansröd, håret som var guld!)
Och jag älskade dig innan du var gammal och vis.
När ungdomens flamma var stark i dina ögon,
Och mitt hjärta är sjukt av memoarer.

1906

Experiment

Choriambics 1

Ah! inte nu, när längtan brinner, och vinden kallar, och vårsolarna
Ljusdans i skogen, mummel i livet, oahu mig till resenären;
Ah! inte nu du var tvungen att komma, nu när vägen kallar och goda vänner kallar,
Där sånger sjungs, strider utkämpas, Ja! Och det bästa av allt.
Kärlek, till myriader munnar vackrare än de, Kyssar du inte kunde ge!….
Käraste, varför var jag tvungen att gråta, stöna och klaga, jag var tvungen att leva igen.
Sorgligt kommer jag att glömma, tårar för det bästa, kärlek på dina munnar.
Nu, när gryningen i blodet vaknar, och solen tänder den östra blå;
Jag kommer att glömma och vara lycklig!
Ensam i längd, kära, när den vackra dagen slutar.
När kärleken dör med det sista ljuset, och den sista sången sjungs, och vänner
Alla är försvunna, och mörka trampa på himlen; då, som ensam jag ligger.
Vindarna samlar halvdöda, skrämda och stumma, sjuka för det som passerar, får jag
Känna att du var där plötsligt, kall mot min panna; då kan jag höra freden.
Av Mex röst i slutet, viskning av kärlek, kallar, innan allt kan upphöra
I de dödas tystnad; då kan jag se nyktert och veta; ett utrymme.
Fäller sig över mig, i går kväll i mörkret, en gång, som en gång, ditt ansikte

DECEMBER 1908

Choriambics II

Här är lågan som var aska, den heliga platsen som var tom, förlorad i den hemsökta skogen.
Jag skötte och älskade, år efter år, mig i ensamhet
Väntande, lugn och med lyckliga ögon i mörkret, vetande vems glöd en gång
Sken och gick genom skogen. Fortfarande lever jag starkt i en gyllene dröm.
Inte återställd.
_ _ _ _ För mig, som litade, visste att ett ansikte skulle titta.
En dag, vit i den mörka skogen, och en röst kallar, och skiner.
Fyll lunden, och elden hoppade plötsligt … och, i hjärtat av honom.
Slutet på svårigheten, du! Genom följande ledde jag förbereda altaret, tänds
Flamman, brinner separat.
_ _ _ _ Utseende av mina drömmar förgäves i den vita visionen
Skiner ner på mig, se! Hopplöst stiger jag nu. Omkring midnatt.
Viskningar växer genom skogen plötsligt, konstiga rop i grenarna ovanför
Röstade, ropen som ett skratt. Tyst och mörkt då genom den heliga lunden
Storslagna fåglar hade flugit, som en dröm, och stört löven.
_ _ _ _ Jag visste
länge väntat och länge älskat, att från fjärran, Gud av den svaga skogen, du
Var du än låg, till och med ett sovande barn, Ett barn stal plötsligt glädje,
Vit och underbar fortfarande, vit i din ungdom, skulle breda ut sig på ett främmande land,
Gud, odödlig och död!
_ _ _ _ Så jag kommer: aldrig vila, eller vinna
Frid, och dyrkan av dig mer, och den tysta skogen och helig plats där inne.

DECEMBER 1908

Avsked

Så klart vi är, så väl vi är, så upplyst rätt förtroende,
Och vägen var lagd så säkert, så, när jag hade gått,
Vad är det för dumt att se upp till dig? Är det något man lyssnar på?
Eller ett plötsligt rop, som ödmjukt och ordlöst
Du bröt tron och kollapsade starkt, svagt, kollapsade.
Du ger upp – du, hjärtats stolthet, hjärtats oflexibilitet!
Var det, min vän, slutet på allt vi kunde göra?
Och hittade du det bästa för dig, resten för dig!
Skulle du plötsligt lära dig (och inte från mig)
Någon viskad historia, som stal ära från himlen,
Och slutade all den fantastiska drömmen, och fick dig att gå
Så tråkigt av striden vi känner, bländningen vi känner?

O illojal! tron kvarstår, och jag måste passera
Glädjen nerför vägen, och i bara. På glaset
Skulle vänta på dig; pausen rörde sig i träden, och rör sig och kallar,
Och täcker dig med vita kronblad, med ljusa kronblad.

Där måste det smula, bräckligt och vackert, över solen,
O lilla hjärta, ditt bräckliga hjärta, tills dagen är slut,
Och skuggan samlas, ljuset faller, och, vit av dagg,
Viskningar och regn, och krypa till dig. God sömn till dig!

MARS 1910

Lista över poesiöversättningar
(Français, English, Español, Italiano, Deutsch, Nederlands, Svenska)